Topelius, Zacharias (Zachris) (f. 14/1 1818 Nykarleby, d. 12/3 1898 på Björkudden, Sibbo), författare, tidningsman och historiker. Topelius föräldrar var läkaren och runosamlaren Zacharias Topelius d.ä. och Sofie Calamnius. De gav sonen en omsorgsfull uppfostran; intrycken från hans uppväxtmiljö har lämnat många spår i hans författarskap. Efter skolgång i Uleåborg sändes Topelius 1832 till huvudstaden för att under Runebergs ledning förbereda sig för studentexamen, som han avlade redan följande år, vid femton års ålder. Topelius blev magister 1840 och redaktör för Helsingfors Tidningar året därpå. Som tidningsredaktör 1841-60 fick Topelius möjlighet att direkt ta ställning till det som rörde sig i tiden. Vid sidan av litteratur, konst och teater behandlade han, inom de ramar censuren medgav, politiska och ekonomiska frågor och var en av de första som offentligt krävde sociala reformer till förmån för den fattigaste befolkningen. Också kvinnorörelsen hade i honom en varm förespråkare. Hans utrikespolitiska översikter var uppskattade och hans ställningstaganden anmärkningsvärt självständiga, s.s. när han under Krimkriget tog parti för Ryssland mot en utbredd västmaktsvänlig opinion. Som framställningsform valde han gärna det lätta, i tonen förtroliga kåseriet, som i Leopoldinerbreven, uppkallade efter den fingerade löjtnanten Leopold, stationerad bl.a. i Grusien. I själva verket skrev Topelius om och för Helsingforsarna i kåserierna. Topelius var i viss mening landets första moderna journalist.
1847 blev han fil.dr och utnämndes utan ansökan till e.o. professor i Finlands historia; genom tjänstebyte blev han ordinarie professor i allmän historia 1876; var universitetets rektor 1875-78.
Under studietiden greps Topelius av den nationella väckelsen. Andra impulser till sin diktning mottog han från romantikens idévärld och av tidshändelserna, som han under hela sitt liv följde med vaket intresse. Hans författarskap omfattar både lyrik, romaner, noveller, sagor och skådespel. Dikterna i samlingarna Ljungblommor (1845-54), Nya blad (1870) och Ljung (1889) är av mycket skiftande innehåll och litterärt värde. Särskilt uppskattade för sin friskhet och omedelbarhet blev dikterna i cykeln Sylvias visor, av vilka många blivit tonsatta: En sommardag i Kangasala, På Roines strand, Under rönn och syren m.fl. Nationella känslor och förhoppningar tolkas i Finlands namn, Islossningen i Ule älv, Saima kanal; aktuella händelser och företeelser har varit inspirationskällan till sådana dikter som Napoleons grav, Den första blodsdroppen (skriven under Krimkriget, Vitsand) och Kommunismens vagga; som exempel på romantisk tankedikt kan nämnas Vintergatan. Topelius var medlem av psalmbokskommittéerna 1868 och 1879 och skrev många originalpsalmer, av vilka ett tjugotal alltjämt ingår i den finlandssvenska psalmboken: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, Sanningens ande m.fl. Topelius lyrik utmärker sig för språkligt välljud och rytmisk finess när den når högst.
Som prosaförfattare rörde sig Topelius företrädesvis på historisk mark. Han skrev i Walter Scotts och Victor Hugos efterföljd historiska romaner och noveller; främsta rummet intar Fältskärns berättelser, första gången publicerad som följetong i Helsingfors Tidningar (påbörjad 1851). För oräkneliga ungdomar har denna livfullt skrivna roman blivit en introduktion till Finlands historia. Ett motiv i romanen utformade han till skådespelet Regina von Emmeritz (1854). Andra dramatiska verk är talpjäsen Efter femtio år (1851) och librettot till operan Kung Karls jakt (1852). I novellerna behandlar Topelius gärna motiv ur Finlands historia (Hertiginnan av Finland, Konungens handske m.fl.), men också händelser och förhållanden närmare sin egen tid (Tant Mirabeau, Vincent Vågbrytaren). En samlad utgåva noveller föreligger i Vinterkvällar (1880-97). Med sina sagor, berättade eller dramatiserade med rik fabuleringskonst och utmärkt förmåga av inlevelse i barnens värld, har Topelius nått sin kanske vidsträcktaste läsekrets. Läsning för barn (8 bd) är ett helt barnbibliotek och har gått ut i stora upplagor. Detsamma gäller den för skolbruk avsedda Boken om vårt land, utgiven första gången 1875; dess av varm patriotism burna framställning blev bestämmande för många unga generationers syn på det egna landet och dess folk.
Genom sin mångsidiga verksamhet och sin initiativrikedom blev Topelius. en centralgestalt i kulturlivet. Han var kurator för Österbottniska avdelningen och senare inspektor för Västfinska nationen. Topelius var bl.a. länge ordförande för Konstnärsgillet och aktiv inom Finska konstföreningen. Som författare, särskilt för barn och ungdom, var Topelius långt in på 1900-talet känd och uppburen i hela Norden.
Svenska litteratursällskapet inledde 2005 arbetet på en textkritisk, kommenterad utgåva av Topelius verk, Zacharias Topelius Skrifter, vilka utges både i tryckt och elektroniskt format. Hittills har utkommit Ljungblommor (2010) och Finland framställdt i teckningar (2011), Noveller (urval av följetonger i Helsingfors Tidningar) 2012, En resa i Finland, Brevväxlingen mellan Topelius och Albert Bonnier (enbart digitalt), Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller (2013). (E. Vest, Zacharias Topelius, 1905; V. Vasenius, Zacharias Topelius, 6 bd, 1912-30; Zacharias Topelius hundraårsminne, 1918; S. Lagerlöf, Zacharias Topelius, 1920; M. Graner, Zacharias Topelius kärlekslyrik, 1946; A. Törnudd, Flickan från Kahra, 1947; K. Laurent, Zacharias Topelius saturunoilijana, 1948; P. Nyberg, Zacharias Topelius, 1949; B. Lunelund-Grönroos, Zacharias Topelius tryckta skrifter, 1954; M. Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa, 1968; G.E. Rancken, Zachris Topeliuksen kuvakielestä ja faabeleista, 1968; A. Kantola, Kukkia kevään sylissä, 1979, Runoilija ja kanervankukka, 1981; A. Tiitta, Harmaakiven maa: Zacharias Topelius ja Suomen maantiede, 1994; N.E. Forsgård, I det femte inseglets tecken: en studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi, 1998; Zacharias Topelius, Elämäkerrallisia muistiinpanoja, 1998; M. Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius - hans politik och idéer, 2000; H. Savelainen, Zacharias Topelius i bild: människan, porträtten och sinnebilderna, 2009) (Olav Panelius/red.)
1847 blev han fil.dr och utnämndes utan ansökan till e.o. professor i Finlands historia; genom tjänstebyte blev han ordinarie professor i allmän historia 1876; var universitetets rektor 1875-78.
Under studietiden greps Topelius av den nationella väckelsen. Andra impulser till sin diktning mottog han från romantikens idévärld och av tidshändelserna, som han under hela sitt liv följde med vaket intresse. Hans författarskap omfattar både lyrik, romaner, noveller, sagor och skådespel. Dikterna i samlingarna Ljungblommor (1845-54), Nya blad (1870) och Ljung (1889) är av mycket skiftande innehåll och litterärt värde. Särskilt uppskattade för sin friskhet och omedelbarhet blev dikterna i cykeln Sylvias visor, av vilka många blivit tonsatta: En sommardag i Kangasala, På Roines strand, Under rönn och syren m.fl. Nationella känslor och förhoppningar tolkas i Finlands namn, Islossningen i Ule älv, Saima kanal; aktuella händelser och företeelser har varit inspirationskällan till sådana dikter som Napoleons grav, Den första blodsdroppen (skriven under Krimkriget, Vitsand) och Kommunismens vagga; som exempel på romantisk tankedikt kan nämnas Vintergatan. Topelius var medlem av psalmbokskommittéerna 1868 och 1879 och skrev många originalpsalmer, av vilka ett tjugotal alltjämt ingår i den finlandssvenska psalmboken: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, Sanningens ande m.fl. Topelius lyrik utmärker sig för språkligt välljud och rytmisk finess när den når högst.
Som prosaförfattare rörde sig Topelius företrädesvis på historisk mark. Han skrev i Walter Scotts och Victor Hugos efterföljd historiska romaner och noveller; främsta rummet intar Fältskärns berättelser, första gången publicerad som följetong i Helsingfors Tidningar (påbörjad 1851). För oräkneliga ungdomar har denna livfullt skrivna roman blivit en introduktion till Finlands historia. Ett motiv i romanen utformade han till skådespelet Regina von Emmeritz (1854). Andra dramatiska verk är talpjäsen Efter femtio år (1851) och librettot till operan Kung Karls jakt (1852). I novellerna behandlar Topelius gärna motiv ur Finlands historia (Hertiginnan av Finland, Konungens handske m.fl.), men också händelser och förhållanden närmare sin egen tid (Tant Mirabeau, Vincent Vågbrytaren). En samlad utgåva noveller föreligger i Vinterkvällar (1880-97). Med sina sagor, berättade eller dramatiserade med rik fabuleringskonst och utmärkt förmåga av inlevelse i barnens värld, har Topelius nått sin kanske vidsträcktaste läsekrets. Läsning för barn (8 bd) är ett helt barnbibliotek och har gått ut i stora upplagor. Detsamma gäller den för skolbruk avsedda Boken om vårt land, utgiven första gången 1875; dess av varm patriotism burna framställning blev bestämmande för många unga generationers syn på det egna landet och dess folk.
Genom sin mångsidiga verksamhet och sin initiativrikedom blev Topelius. en centralgestalt i kulturlivet. Han var kurator för Österbottniska avdelningen och senare inspektor för Västfinska nationen. Topelius var bl.a. länge ordförande för Konstnärsgillet och aktiv inom Finska konstföreningen. Som författare, särskilt för barn och ungdom, var Topelius långt in på 1900-talet känd och uppburen i hela Norden.
Svenska litteratursällskapet inledde 2005 arbetet på en textkritisk, kommenterad utgåva av Topelius verk, Zacharias Topelius Skrifter, vilka utges både i tryckt och elektroniskt format. Hittills har utkommit Ljungblommor (2010) och Finland framställdt i teckningar (2011), Noveller (urval av följetonger i Helsingfors Tidningar) 2012, En resa i Finland, Brevväxlingen mellan Topelius och Albert Bonnier (enbart digitalt), Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller (2013). (E. Vest, Zacharias Topelius, 1905; V. Vasenius, Zacharias Topelius, 6 bd, 1912-30; Zacharias Topelius hundraårsminne, 1918; S. Lagerlöf, Zacharias Topelius, 1920; M. Graner, Zacharias Topelius kärlekslyrik, 1946; A. Törnudd, Flickan från Kahra, 1947; K. Laurent, Zacharias Topelius saturunoilijana, 1948; P. Nyberg, Zacharias Topelius, 1949; B. Lunelund-Grönroos, Zacharias Topelius tryckta skrifter, 1954; M. Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa, 1968; G.E. Rancken, Zachris Topeliuksen kuvakielestä ja faabeleista, 1968; A. Kantola, Kukkia kevään sylissä, 1979, Runoilija ja kanervankukka, 1981; A. Tiitta, Harmaakiven maa: Zacharias Topelius ja Suomen maantiede, 1994; N.E. Forsgård, I det femte inseglets tecken: en studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi, 1998; Zacharias Topelius, Elämäkerrallisia muistiinpanoja, 1998; M. Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius - hans politik och idéer, 2000; H. Savelainen, Zacharias Topelius i bild: människan, porträtten och sinnebilderna, 2009) (Olav Panelius/red.)
Topelius, Zacharias. Flyttade 1879 efter sin pensionering från universitetet in i en rymlig tvåvåningsvilla på Björkudden i Östersundom ö. om Hfrs, ledsagad av sin familj. "Sagofarbrorn" avled på Björkudden strax före seklets utgång. Foto: Museiverket, D. Nyblin.
I Fältskärns berättelser bildar Bertelsköldarnas och Larssönernas släktkrönikor stommen till en berättelse som med kulturhistorisk bredd följer rikets, regenternas och folkets historia. Illustrationerna i Bonniers 1800-talsupplagor utfördes av bl.a. Carl Larsson. Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland.