soldatgossar

soldatgossar, pojkar i åldern 10-17 år inom skyddskårerna. S.k. ekorrkompanier för pojkar uppställdes tidigt inom de större kårerna, och på 1930-t. uppstod pojkavdelningar även i kårerna på landsbygden. Verksamheten var dock av blygsam omfattning fram till 1941, då en särskild pojkverksamhetsbyrå inrättades vid staben för hemtrupperna. Samtidigt infördes namnet soldatgosse (efter J.L. Runebergs kända dikt) för medlem av skyddskårernas pojkavdelningar; detta ersatte de tidigare benämningarna skyddskårsgossar, skyddskårspojkar eller pojkskyddskårister. Soldatgossedistrikt bildades under skyddskårsdistrikten, och antalet medlemmar växte under fortsättningskriget från drygt 50 000 i slutet av 1941 till drygt 72 000 tre år senare, då hela skyddskårsorganisationen upplöstes. S. tjänstgjorde på hemfronten bl.a. inom luftvärnet, befolknings- och brandskyddet samt i olika bevaknings- och stafettuppgifter. S. deltog även i jordbruksarbete och insamlingar som syftade till att höja försvarsförmågan.

För att värna minnet av s:s insatser bildades 1992 föreningen Soldatgossarnas traditionsförbund (Sotilaspoikien perinneliitto), till vilket 2006 hörde 26 traditionsgillen över hela landet, bl.a. de svenskspråkiga Svenska Österbottens soldatgossars traditionsgille, Norra Svenska Österbottens soldatgossars traditionsgille och Samorganisationen för sydkustens traditionsgillen för soldatgossar och flicklottor. Förbundet utger tidskriften Sotilaspoika-Soldatgossen, som utkommer fyra gånger om året. (P. Pirhonen, Suomalaisia sotilaspoikia: oravakomppanioista it-pattereille, 1977; Poikia isänmaataan rakentamassa: muistoja sotavuosilta ja sotilaspoikajärjestöistä, red. T. Mikola, 1993; E. Puranen, Poikasotilaista sotilaspoikiin, 2001; N-E. Nykvist, Samma eko gav våra steg. Svenskösterbottens skyddskårspojkar och s., 2001; A. Eklund, För hembygd och fosterland, 2006)