Schauman, Eugen

Schauman, Eugen Waldemar (f. 10/5 1875 Charkov, Ukraina, d. 16/6 1904 Hfrs), attentatsman, bror till bildkonstnären Sigrid Schauman. Schauman gick i skola i Helsingfors och tog studenten 1895, blev extrakopist i senaten 1900 och kammarförvant vid skolstyrelsen 1902. Schauman var något av en enstöring, vilket berodde bl.a. på dålig hörsel. Han hade sedan pojkåren insupit andan i Fänrik Ståls sägner med hjältarnas patriotiska offervillighet och gripits av djupaste indignation över den ryska politiken kring sekelskiftet 1900. Detta, i förening med personliga problem närmast gällande tjänsten och ett avvisat frieri, utgjorde bakgrunden till hans desperata dåd att skjuta generalguvernör Bobrikov i Senatshuset 16/6 1904. Efter attentatet tog Schauman omedelbart själv sitt liv. I fickan efterlämnade han ett till kejsaren adresserat brev, i vilket han förklarade sig ha velat fästa monarkens uppmärksamhet vid de olyckliga förhållanden som rådde i Finland. Myndigheterna misstänkte konspiration (och lät bl.a. fängsla hans åldrige far, general Waldemar Schauman), men Schauman hade handlat helt på eget bevåg - efter en överenskommelse med aktivisterna, som också hade planer på att röja generalguvernören ur vägen. Han kunde först inte begravas i familjegraven i Borgå, men 1906, efter storstrejken, flyttades stoftet dit (en minnesvård restes samma år av Finlands studenter). Schauman betraktades av sin samtid i Finland som en folkhjälte och har hyllats även senare. (B. Estlander, Eugen Schauman, 1924; L. Hohenthal, Mina relationer till Eugen Schauman, 1925; S. Schauman, Min bror Eugen, 1964; S. Zetterberg, Fem skott i senaten: Eugen Schaumans liv och dåd, 1987)