motståndsrörelsen, av tyska SS inspirerade aktiviteter som gick ut på att finländare även efter vapenstilleståndet med Sovjetunionen i september 1944 skulle fortsätta att kämpa på Tysklands sida. Heinrich Himmler fattade 16/9 1944 beslut om upprättandet av m. i Frankrike, Flandern, Vallonien och Finland samt de ockuperade territorierna i ö. M. som kämpade mot ockupanterna hade tidigt uppstått i de länder som hölls besatta av tyskarna. Nu skulle de protyska element som fanns på olika håll i Europa mobiliseras till kamp i de länder som tyskarna hade tvingats lämna.
I Berlin trodde man sig kunna räkna med att en del av opinionen i Finland var för en fortsatt kamp mot den gemensamma fienden. Någon synlig intern opposition uppträdde dock inte, och det hela stannade vid ansatser även från tysk sida. SS plockade ut folk bland de krigsfångar man hade tagit i Lappland och försökte "omvända" dem, och dessutom bedrevs värvningsverksamhet bland de finländska flyktingar som befann sig i Sverige. Av de åtta officerare och 137 meniga som den tyska Lapplandsarmén hade tagit till fånga lyckades man övertala tre officerare och 50 meniga att fortsätta kampen i Waffen-SS; avsikten var att ett nytt finskt frivilligförband skulle ställas upp.
Antalet överlöpare uppgick till totalt åtta officerare och 60 meniga. Officerarna skickades för "omskolning" till SS-Junkerschule i Bad Tölz i Bayern, medan manskapet fick utbildning i Kongsvinger i Norge. En handfull utbildades på orter i Nordtyskland, bl.a. badorten Heringsdorf vid den pommerska kusten, där underrättelseorganet Sonderkommando Nord var stationerat. En del medlemmar av den rätt talrika finländska kolonin i Berlin var även inblandade i m. Förhållandena i Tyskland var dock redan alltför kaotiska för att någonting effektivt skulle åstadkommas. Ett ytterligare hinder var den irrationella konkurrensen mellan olika tyska instanser, t.o.m. inom SS-organisationen.
I Finland upprättades en hemlig etappväg mellan landets s. delar och Österbotten, men verksamheten kom av naturliga skäl aldrig igång på allvar. Kärnan i den finländska grenen av m. utgjordes uppenbarligen av medlemmar i Frontmannaförbundet, en vid det laget redan upplöst ultrahögerbetonad organisation (Frihetskrigets frontmannaförbund). Det tyska sammanbrottet i maj 1945 utgjorde den definitiva slutpunkten för allt finländskt- tyskt samarbete. (Henrik Ekberg)
I Berlin trodde man sig kunna räkna med att en del av opinionen i Finland var för en fortsatt kamp mot den gemensamma fienden. Någon synlig intern opposition uppträdde dock inte, och det hela stannade vid ansatser även från tysk sida. SS plockade ut folk bland de krigsfångar man hade tagit i Lappland och försökte "omvända" dem, och dessutom bedrevs värvningsverksamhet bland de finländska flyktingar som befann sig i Sverige. Av de åtta officerare och 137 meniga som den tyska Lapplandsarmén hade tagit till fånga lyckades man övertala tre officerare och 50 meniga att fortsätta kampen i Waffen-SS; avsikten var att ett nytt finskt frivilligförband skulle ställas upp.
Antalet överlöpare uppgick till totalt åtta officerare och 60 meniga. Officerarna skickades för "omskolning" till SS-Junkerschule i Bad Tölz i Bayern, medan manskapet fick utbildning i Kongsvinger i Norge. En handfull utbildades på orter i Nordtyskland, bl.a. badorten Heringsdorf vid den pommerska kusten, där underrättelseorganet Sonderkommando Nord var stationerat. En del medlemmar av den rätt talrika finländska kolonin i Berlin var även inblandade i m. Förhållandena i Tyskland var dock redan alltför kaotiska för att någonting effektivt skulle åstadkommas. Ett ytterligare hinder var den irrationella konkurrensen mellan olika tyska instanser, t.o.m. inom SS-organisationen.
I Finland upprättades en hemlig etappväg mellan landets s. delar och Österbotten, men verksamheten kom av naturliga skäl aldrig igång på allvar. Kärnan i den finländska grenen av m. utgjordes uppenbarligen av medlemmar i Frontmannaförbundet, en vid det laget redan upplöst ultrahögerbetonad organisation (Frihetskrigets frontmannaförbund). Det tyska sammanbrottet i maj 1945 utgjorde den definitiva slutpunkten för allt finländskt- tyskt samarbete. (Henrik Ekberg)