lantmäteriväsen. Lantmäteriet i svenska riket räknade sitt ursprung från 1628, då Anders Bureus av Gustav II Adolf erhöll i uppdrag att uppgöra en karta över hela riket (kartor). Finland fick 1633 sin första lantmätare, Olof Gangius. 1683 inrättades ett lantmäterikontor i Stockholm, där en särskild tjänsteman skötte finländska lantmäteriangelägenheter. För storskiftets genomförande enligt 1756 års förordning tillsattes i Finland 40 kommissionslantmätare. Sedan landet skilts från Sverige, inrättades 1812 i Åbo ett huvudlantmäterikontor, som 1821 flyttades till Hfrs och 1848 blev överstyrelse för lantmäteriet samt slutligen 1916 lantmäteristyrelse , 1994 omdöpt till Lantmäteriverket.
Lantmäteriverket, som lyder under jord- och skogsbruksministeriet, har till uppgift att sörja för fastighetsbildnings- och ägoregleringsverksamheten, sköta förandet av register över fastigheter och landskapsinformation, bevilja lagfarter, sörja för allmänna kartverksarbeten, sälja, publicera och dela ut kartuppgifter samt utföra fastighetsvärderingar. Under centralförvaltningen som leds av en generaldirektör sorterar 13 lantmäteribyråer och sex riksomfattande produktions- och serviceenheter; personalen uppgår totalt till ca 1 900 personer (2004). En av dessa serviceenheter är Flygbildscentralen, som utför alla flygfotograferingar som behövs för underhåll och uppdatering av Lantmäteriverkets terrängdatabas.
De flesta lantmäteriingenjörer hör till Finlands lantmäteriingenjörers förbund (Suomen maanmittausinsinöörien liitto, MIL, gr. 1890), som är en både ideell och facklig sammanslutning. Personer verksamma inom lantmäteri och kartografi kan även ansluta sig till Suomen kartoittajayhdistys (SKY, gr. 1919). Dessa två organisationer är tillsammans med en tredje medlemmar i föreningen Maankäyttö (gr. 1996), som ger ut en tidskrift med samma namn. Tidskriften är ledande inom den inhemska lantmäterisektorn och har kommit ut utan avbrott sedan 1892 (fr.o.m. 1975 under sitt nuv. namn). Den vetenskapliga organisationen på området är Lantmäterivetenskapliga föreningen (Maanmittaustieteiden seura, gr. 1926). (Suomen maanmittauksen historia, 3 bd, 1933, Maanmittaushallitus 1812- 1962, 1963; Maanmittaus Suomessa 1633-1983, 1983)
Lantmäteriverket, som lyder under jord- och skogsbruksministeriet, har till uppgift att sörja för fastighetsbildnings- och ägoregleringsverksamheten, sköta förandet av register över fastigheter och landskapsinformation, bevilja lagfarter, sörja för allmänna kartverksarbeten, sälja, publicera och dela ut kartuppgifter samt utföra fastighetsvärderingar. Under centralförvaltningen som leds av en generaldirektör sorterar 13 lantmäteribyråer och sex riksomfattande produktions- och serviceenheter; personalen uppgår totalt till ca 1 900 personer (2004). En av dessa serviceenheter är Flygbildscentralen, som utför alla flygfotograferingar som behövs för underhåll och uppdatering av Lantmäteriverkets terrängdatabas.
De flesta lantmäteriingenjörer hör till Finlands lantmäteriingenjörers förbund (Suomen maanmittausinsinöörien liitto, MIL, gr. 1890), som är en både ideell och facklig sammanslutning. Personer verksamma inom lantmäteri och kartografi kan även ansluta sig till Suomen kartoittajayhdistys (SKY, gr. 1919). Dessa två organisationer är tillsammans med en tredje medlemmar i föreningen Maankäyttö (gr. 1996), som ger ut en tidskrift med samma namn. Tidskriften är ledande inom den inhemska lantmäterisektorn och har kommit ut utan avbrott sedan 1892 (fr.o.m. 1975 under sitt nuv. namn). Den vetenskapliga organisationen på området är Lantmäterivetenskapliga föreningen (Maanmittaustieteiden seura, gr. 1926). (Suomen maanmittauksen historia, 3 bd, 1933, Maanmittaushallitus 1812- 1962, 1963; Maanmittaus Suomessa 1633-1983, 1983)