Bjärnå, fi. Perniö, f.d. kommun i Egentliga Finland ca 20 km s. om Salo. Då kommunen upphörde var dess areal 398 km2 och invånarantal 5 901 (2008).
B. upptar ett backigt område ö. om Kimitoön, genomdraget av tre ådalar som löper i nord-sydlig riktning. Landskapet får sin prägel av skogklädda åsar och höjder, som växlar med slätter och odlad mark. Bebyggelsen är koncentrerad till ådalarna. Störst bland samhällena är kyrkbyn (2 500 inv. 2002); f.ö. märks B. stationssamhälle (360 inv.) vid Kustbanan, som är dragen genom kommunen, och Tykö brukssamhälle (400 inv.) med idylliskt läge vid Halikkoviken. Bygden har industriella traditioner som går tillbaka till slutet av 1600-t., då där upprättades flera järnbruk, bl.a. Tykö och Mathildedal. Metallindustrin är fortfarande väl representerad på orten. Bland egendomar märks Koskis och Näse gård.
B. är nämnt 1330 som egen socken. Gråstenskyrkan, helgad åt S:t Lars, är uppförd ca 1460-80. Kommunen erhöll ett befolkningstillskott på ca 2 500 personer efter andra världskriget, då mark utskiftades åt förflyttade karelare bl.a. från de talrika storgodsen. B. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (Perniön historia 1-3, 1980-86; Minun Perniöni, 1991; Perniö: kuninkaan ja kartanoiden pitäjä, 1997)
B. upptar ett backigt område ö. om Kimitoön, genomdraget av tre ådalar som löper i nord-sydlig riktning. Landskapet får sin prägel av skogklädda åsar och höjder, som växlar med slätter och odlad mark. Bebyggelsen är koncentrerad till ådalarna. Störst bland samhällena är kyrkbyn (2 500 inv. 2002); f.ö. märks B. stationssamhälle (360 inv.) vid Kustbanan, som är dragen genom kommunen, och Tykö brukssamhälle (400 inv.) med idylliskt läge vid Halikkoviken. Bygden har industriella traditioner som går tillbaka till slutet av 1600-t., då där upprättades flera järnbruk, bl.a. Tykö och Mathildedal. Metallindustrin är fortfarande väl representerad på orten. Bland egendomar märks Koskis och Näse gård.
B. är nämnt 1330 som egen socken. Gråstenskyrkan, helgad åt S:t Lars, är uppförd ca 1460-80. Kommunen erhöll ett befolkningstillskott på ca 2 500 personer efter andra världskriget, då mark utskiftades åt förflyttade karelare bl.a. från de talrika storgodsen. B. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (Perniön historia 1-3, 1980-86; Minun Perniöni, 1991; Perniö: kuninkaan ja kartanoiden pitäjä, 1997)
Bjärnå ligger vid kusten och genomdras av gamla landsvägen Åbo-Viborg, den s.k. Kungsvägen. Det fördelaktiga geografiska läget ledde till uppkomsten av flera storgods och på 1600-t. även järnbruk. Karta: Geografiska institutionen vid Helsingfors universitet.
Bjärnå kyrka är i likhet med flertalet andra medeltida gråstenskyrkor uppförd under senare delen av 1400-t. Foto: Harry Leinonen.
Bjärnå kommunvapen som var i bruk till 2009 då kommunen sammanslogs med Salo stad. Bildkälla: Finl. kommunförbund.