fresk, freskomåleri, kalkmålningsteknik där färger tillredda av färgstoffer och klarmättat kalkvatten påförs en yta av färskt kalkbruk (it. al fresco 'på färskt'). Ifall målningen utförs på redan torr yta kallas den al secco eller kalkmåleri (kalkmålningar). Fresk är den italienska gotikens och renässansens klassiska måleriteknik. Försök att använda den på andra håll har inte utfallit väl; i kalla och fuktiga klimat skadas fresken lätt av kondens, i muren inträngande regnvatten, saltutfällningar m.m. I Sverige introducerades fresken av J.G. Sandberg i målningarna i Gustavianska gravkoret i Uppsala domkyrka (1833-38). Som Sandbergs medhjälpare verkade finländaren R.W. Ekman, som 1845 bosatte sig i hemlandet och 1849-54 försåg Åbo domkyrkas högkor med fresker. Åren 1900-03 utförde A. Gallen-Kallela en fresksvit i Juseliusmausoleet i Björneborg. Juseliusfreskerna drabbades inom kort av fuktskador och målades upp av sonen Jorma Gallen-Kallela 1933-39; han förverkligade också faderns freskutsmyckning av Nationalmuseets centralhall 1927-28. Under 1930- och 40-talen upptog Lennart Segerstråle freskmåleri och skapade med Finlandiafreskerna i Finlands Bank (1938-43) ett av tidens typiska verk. Tack vare sina associationer och uttrycksmöjligheter har fresken ofta valts för särskilt krävande nationella eller annars prestigeladdade monumentaluppgifter. (Sixten Ringbom)
fresk. En vägg i Kårens festsal i Åbo pryds av en fresk med studentikost motiv målad i al secco-teknik av Gunnar Cléments. Fresken färdigställdes till Kårhusets invigning 1950 och har restaurerats 1983-84 och 2004. Bilden, som är tagen före restaureringen 2004, visar en detalj av fresken. Foto: Schildts bildarkiv, S. Kawecki.