Zilliacus, Johan Henrik (f. 23/1 1908 Hfrs, d. där 9/1 1992), språkforskare, fil.dr 1936, son till Emil Zilliacus. Han var 1939-44 överlärare i latin och grekiska vid Svenska normallyceum och 1944-74 professor i grekisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hans doktorsavhandling Zum Kampf der Weltsprachen im oströmischen Reich (1935) blev inflytelserik genom sin kombination av historiska och sociolingvistiska metoder. Zilliacus var en framstående expert på språkförhållandena i den bysantinska delen av det romerska imperiet, på papyrologisk forskning men också på forngrekisk och latinsk litteratur och historia. Vid sidan av vetenskapliga arbeten publicerade han verk som presenterar antikforskningens rön för en bredare publik, bl.a. Nya vägar till antiken (1948) och Papyrustutkimus (1974) samt essäsamlingarna Levande tradition (1980) och Klassiska källsprång (1983). Z. var 1956-59 föreståndare för Finlands Rominstitut i Villa Lante. Han var mycket framgångsrik som lärare och inspiratör för de första efterkrigstida generationerna av antikforskare i Finland.
Zilliacus, Henrik ( 1857-1919)