Vilkuna, Kustaa

Vilkuna, Kustaa Gideon (f. 26/10 1902 Nivala, d. 6/4 1980 Kyrkslätt), etnolog, fil.dr 1936. V. var 1924-44 anställd vid den finska stiftelsen för dialektforskning (Sanakirjasäätiö), 1936-50 docent i finsk-ugrisk etnologi vid Helsingfors universitet och 1950-59 professor i finsk-ugrisk etnografi; ledamot av Finlands Akademi 1959-72. Han tjänstgjorde under vinterkriget som chef för det militära informationsväsendet och var under fortsättningskriget först chef för granskningssektionen vid Statens informationsverk och 1943-44 chef för hela verket; sina upplevelser från denna tid skildrade V. i boken Sanan valvontaa 1939-44 (1962). Som vetenskapsman publicerade han avhandlingar och uppsatser, som behandlade bl.a. finska seder under olika årstider och helger (Vuotuinen ajantieto, 1:a uppl. 1950), den materiella kulturen och livsrytmen i agrar miljö, namnskicket, kvänernas ursprung, laxfisket m.m. Ett av hans förnämsta arbeten var Lohi (1974), där laxfisket i Kemi älv presenteras.

V. var en av Urho Kekkonens närmaste umgängesvänner och hängivnaste anhängare och utövade därigenom ett betydande inflytande på kulturpolitiken under decennierna efter andra världskriget. Undervisningsminister (agrar) 1958. (Kansantieteilijän työpöydältä: kokoelma Kustaa Vilkunan tutkimuksia ja kirjoituksia, red. J. Vilkuna, 1989; Pioneers: the history of Finnish ethnology, red. M. Räsänen, 1992; I. Herlin, Kivijalasta harjahirteen: K.V.:n yhteiskunnallinen ajattelu ja toiminta, 1993)