Västanfjärd

Västanfjärd, f.d. kommun i Åboland ca 50 km s.o. om Åbo. Då kommunen upphörde var dess areal 96 km2 och invånarantal 792 (2008).

V. upptar de sydöstra partierna av Kimitoön och en del av skärgården s. om denna, bl.a. det stora Finsjölandet. Centralorten Lammala är belägen vid samma havsvik som församlingens kyrka. Odlad bygd finns huvudsakligen i ö. och n.v. Andelen sysselsatta inom lantbruk och fiske är fortfarande relativt stor. I V. arbetar två privata äldreboenden.

V. blev 1794 kapell under Kimito, från vilket det 1904 utbröts till självständigt pastorat; gråstenskyrka, uppförd 1910-12 (H. Rancken) och en äldre träkyrka, uppförd 1759, som används endast sommartid. Församlingen uppgick vid ingången av 2009 i den nybildade Kimitoöns församling. V. kommun upprättades 1872. I äldre tider idkades där en omfattande bondeseglation, bl.a. med Stockholm och Reval som mål. Under segelsjöfartens storhetstid i slutet av 1800-t. var V. en av landets främsta skeppsbyggnads- och sjöfartsbygder. V:s handelsflotta räknade på 1880-t. drygt tjugo fartyg; av dem var flera byggda i hemsocknen. En sedan sekler bedriven kalkbränning till husbehov (kalk- och cementindustri) antog storindustriella proportioner sedan firman Karl Forsström Ab 1924 förvärvat dispositionsrätten till de viktigaste kalkfyndigheterna på orten och uppfört en stor kalkugn (landets största ringugn, längd 118 m) i Lammala, dit stenen transporterades med en 3 km lång linbana. Kalkbruket arbetade 1929-49 och sysselsatte som mest ett 90- t. personer. Under senare delen av 1900-t. avfolkades kommunen, samtidigt som fritidsbebyggelsen expanderade. V. sammanslogs vid ingången av 2009 med de två andra kommunerna på Kimitoön till en enda kommun med detta namn.