våldsbrottslighet.* Finland hör traditionellt till de länder som har en hög våldsbrottslighet, antalet brott mot liv är dubbelt så många som i EU-länderna i medeltal. Enligt uppgifter från 2005 begås 86 % av dessa brott av män, som oftast är i 40-årsåldern. Kriminalstatistikern Veli Verkko förklarade detta redan på 1940-t. med hänvisning bl.a. till alkoholvanorna i Finland. Även offren för våldsbrott är oftast män, och vanligen är antingen gärningsmannen, offret eller båda påverkade av alkohol vid tidpunkten för brottet. Ju grövre ett misshandelsbrott är, desto större betydelse har alkoholfaktorn. Med undantag för de lindrigaste våldsbrotten drabbar våldet vanligen en familjemedlem, släkting, granne eller någon annan som känner gärningsmannen.
I jämförelse med brottsutvecklingen inom flera andra brottsarter är våldsbrottsnivån i Finland relativt stabil. Under förbudslagstiden på 1920-t., då starka alkoholdrycker förtärdes under okontrollerade former, var våldsnivån ovanligt hög. En annan förklaring till variationerna i våldsbrottsnivån utgår från de kriser som uppstår när ändringar i en ekonomisk eller social utveckling leder till svikna förväntningar. Som exempel har nämnts nedläggandet av svedjebränningen i slutet av medeltiden, "knivjunkrarnas tid" i samband med att tjärbränningen upphörde i 1800-talets Sydösterbotten och vissa andra perioder. Se även bl.a. häjyt och mord. (H. Ylikangas, Valta ja väkivalta keski- ja uuden ajan taitteen Suomessa, 1988, Väkivallasta sanan valtaan: suomalaista menneisyyttä keskiajalta nykypäiviin, 1999, Aikansa rikos, 2000; L-O. Backman, Analys av brott mot annans liv i Syd-Österbotten 1775-1899, 3 bd, 1989-94; H. Markkula, Suomalainen murha 1953-1994, 2 bd, 1991-94; O. Ketola, Lapsenmurhat ja lasten sekä nuorten itsemurhat Suomessa 1751-1980, 1989; Five centuries of violence in Finland and the Baltic area, red. M. Lappalainen, 1998; Rikos historiassa, red. O. Matikainen, 2000; A. Aromäki, Alcohol and crimes of violence, 2000; J. Matikkala, Henkeen ja terveyteen kohdistuvat rikokset, 2000; Homicide in Finland, red. T. Lappi-Seppälä, 2001; M. Lehti, Väkivallan hyökyaalto, 2001; Suomalaiset väkivallan uhreina, red. R. Sirén/P. Honkatukia, 2005)
I jämförelse med brottsutvecklingen inom flera andra brottsarter är våldsbrottsnivån i Finland relativt stabil. Under förbudslagstiden på 1920-t., då starka alkoholdrycker förtärdes under okontrollerade former, var våldsnivån ovanligt hög. En annan förklaring till variationerna i våldsbrottsnivån utgår från de kriser som uppstår när ändringar i en ekonomisk eller social utveckling leder till svikna förväntningar. Som exempel har nämnts nedläggandet av svedjebränningen i slutet av medeltiden, "knivjunkrarnas tid" i samband med att tjärbränningen upphörde i 1800-talets Sydösterbotten och vissa andra perioder. Se även bl.a. häjyt och mord. (H. Ylikangas, Valta ja väkivalta keski- ja uuden ajan taitteen Suomessa, 1988, Väkivallasta sanan valtaan: suomalaista menneisyyttä keskiajalta nykypäiviin, 1999, Aikansa rikos, 2000; L-O. Backman, Analys av brott mot annans liv i Syd-Österbotten 1775-1899, 3 bd, 1989-94; H. Markkula, Suomalainen murha 1953-1994, 2 bd, 1991-94; O. Ketola, Lapsenmurhat ja lasten sekä nuorten itsemurhat Suomessa 1751-1980, 1989; Five centuries of violence in Finland and the Baltic area, red. M. Lappalainen, 1998; Rikos historiassa, red. O. Matikainen, 2000; A. Aromäki, Alcohol and crimes of violence, 2000; J. Matikkala, Henkeen ja terveyteen kohdistuvat rikokset, 2000; Homicide in Finland, red. T. Lappi-Seppälä, 2001; M. Lehti, Väkivallan hyökyaalto, 2001; Suomalaiset väkivallan uhreina, red. R. Sirén/P. Honkatukia, 2005)
våldsbrottslighet. Finland har upprepade gånger kritiserats bl.a. av Amnesty international för sin höga nivå av våld riktat mot kvinnor i hemmet. Antalet brott mot liv (dråp och mord) har i ett halvt sekel legat kring etthundra om året. Graf: Magdalena Lindberg.