Sverige-Finland, ibland använd (oegentlig) benämning på det svenska riket under den tid Finland var en del av detta, brukad sedan 1920-t. av nationellt sinnade finska historiker (Jalmari Jaakkola m.fl.). Syftet var att demonstrera att Finland haft en jämbördig ställning med det egentliga Sverige i det svenska riket, en uppfattning som innehöll en god dos av anakronismer och rena myter. Tolkningen fick mothugg av finlandssvenska historiker. I motsats till t.ex. begreppet Danmark-Norge, som användes under unionen mellan de båda kungarikena, var S. ohistoriskt i den bemärkelsen att det inte begagnades av samtiden. Också statsrättsligt var termen missvisande, eftersom Finlands ställning inte kunde jämföras t.ex. med Norges inom den svensk-norska unionen eller med Ungerns inom den habsburgska dubbelmonarkin. Användningen av begreppet avtog småningom efter andra världskriget, sedan det nationella fått mindre utbredning i historieskrivningen.
Finland var fram till 1809 till namnet ett storfurstendöme med diffus utbredning (Karelen och Österbotten hörde inte dit), medan det som senare under rysk överhöghet blev Finland utgjordes av ett antal län, sidoordnade med länen i Sverige.
Underhandlingarna om ett statsförbund mellan Finland och Sverige hösten 1940, som syftade till att skapa en löst organiserad union med bibehållna grundlagar och statsorgan, men som strandade på sovjetiskt motstånd, var ett försök att i ett trängt politiskt läge för båda länderna återupprätta den gamla riksgemenskapen, men på nya villkor. Efter andra världskriget har en omfattande migration av arbetskraft och ett intensivt samarbete på det ekonomiska, kulturella och politiska planet skapat intima relationer mellan Finland och Sverige. (O. Manninen, Toteutumaton valtioliitto, 1977; O. Jussila, Suomen historian myytit, 2007)
Finland var fram till 1809 till namnet ett storfurstendöme med diffus utbredning (Karelen och Österbotten hörde inte dit), medan det som senare under rysk överhöghet blev Finland utgjordes av ett antal län, sidoordnade med länen i Sverige.
Underhandlingarna om ett statsförbund mellan Finland och Sverige hösten 1940, som syftade till att skapa en löst organiserad union med bibehållna grundlagar och statsorgan, men som strandade på sovjetiskt motstånd, var ett försök att i ett trängt politiskt läge för båda länderna återupprätta den gamla riksgemenskapen, men på nya villkor. Efter andra världskriget har en omfattande migration av arbetskraft och ett intensivt samarbete på det ekonomiska, kulturella och politiska planet skapat intima relationer mellan Finland och Sverige. (O. Manninen, Toteutumaton valtioliitto, 1977; O. Jussila, Suomen historian myytit, 2007)