Svenska dagen

Svenska dagen, finlandssvenskarnas särskilda högtidsdag, firas sedan 1908 på Gustav Adolfs-dagen (jfr Gustav II Adolf) 6/11, som detta år av Svenska folkpartiet fastställdes som en allmän svensk samlingsdag i Finland. Valet av dag är ett uttryck för tidens historiesyn, som i Gustav II Adolf såg en uttalat konstitutionell konung, något som svarade mot det nygrundade Svenska folkpartiets uppfattning om svenskhet och laglig samhällsordning som bärande element i Finlands historia. Partiets tanke om att fira S. som en nationell högtidsdag vann dock inte gehör. S. högtidlighölls därför i flera decennier med medborgarfester runt om i landets svenskbygder, de flesta arrangerade av partiets lokalavdelningar eller föreningar som ideologiskt stod partiet nära. 1943 gavs uppdraget att arrangera den s.k. huvudfesten till Svenska Finlands folkting, främst för att ge också den politiska vänstern en naturlig plattform att uppmärksamma dagen. I samband härmed tonades Gustav Adolf-gestalten ner i firandet, för att snart försvinna helt och hållet. S. blev i första hand finlandssvenskarnas dag, men också ett sätt att markera "den svenska kulturens dag", i den finskspråkiga almanackan benämnd "ruotsalaisuuden päivä". 1979 blev S. i just den betydelsen en allmän flaggdag i Finland. Efter 2000 har man kunnat se ett förnyat intresse för S., tydligast i firandet av "Svenska veckan", med ett stort antal kulturevenemang på svenska kring de dagar S. infaller. (H. Rask, "Varför firas Gustav Adolfsdagen som svensk dag i Finland", Finsk Tidskrift 8/1982; L. Marander-Eklund, Svenska dagen - en folkloristisk studie, 1988) (Henry Rask)