studentnationer

studentnationer, sammanslutningar enligt landskap för studenterna vid universitet och högskolor. Namnet "nation" syftar på de sammanslutningar av studenter och lärare som under medeltiden fanns vid vissa medeltida universitet, bl.a. i Paris. Utom vid Helsingfors universitet finns nationer bl.a. vid Åbo universitet, Åbo Akademi, Jyväskylä, Vasa, Kuopio universitet och Tekniska högskolan, men de har inte samma offentligrättsliga ställning som s. vid Helsingfors universitet. Enligt studentkårsförordningen från 1998 är nationernas ändamål att stödja och utveckla medlemmarnas intellektuella intressen och förbättra deras sociala situation. Vid Helsingfors universitet finns 11 finskspråkiga och fyra svenskspråkiga nationer.

Landskapsvis organiserade sammanslutningar som bl.a. erbjöd nödställda studenter hjälp omnämns i Uppsala redan på 1620-t. Universitetet förhöll sig till en början restriktivt till s. som ansågs befrämja pennalism, och konstitutionerna från 1655 innehöll ett förbud mot nationssammankomster. I Åbo blev s. en del av universitetsorganisationen då studenterna 1643 landskapsvis ställdes under inspektion av professorerna. S. kom på detta sätt att tjäna övervakningen av studierna och ordningen, det blev också vanligt att inspektorerna anordnade övningar och kollegier inom s. I Uppsala utsågs professorerna 1663 på motsvarande sätt till nationsinspektorer. De finländska studenterna i Åbo tillhörde efter 1723 åtta s., medan de svenska studenterna tillhörde den Sveogotiska eller Småländska nationen. I Uppsala bildade de finländska studenterna fram till 1824 en finsk eller österbottnisk s.

Nationerna vid Helsingfors universitet (från 1828 till 1923 kallades de avdelningar) fick en speciell betydelse under 1800-t. då de blev centrala arenor för den samhälleliga och litterära debatten. Antalet s. har varierat. På 1880-t. var studenterna fördelade på nyländska, savolax-karelska, tavastländska, västfinska, viborgska och österbottniska avdelningen. Åren 1904-08 skedde en omfattande uppdelning på territoriell och språklig grund, varefter nationernas antal uppgick till 15. Nationen väljer en professor eller biträdande professor till inspektor med uppgift att övervaka och stödja nationens verksamhet samt att vara en föreningslänk mellan universitetet och nationen. Till kurator (nationens eg. styresman) väljs vanligen en nationsmedlem som avlagt slutexamen. De största nationerna upprätthåller bibliotek och erbjuder medlemmarna studiesociala fördelar i form av stipendier, bostäder och förmånliga studentluncher. Anslutningen till s. sker antingen vid inskrivningen vid universitetet eller senare i samband med terminsanmälan; samma regler gäller för anmälan om utträde. Medlemskapet i s. som sedan gammalt varit obligatoriskt blev 1937 frivilligt. (M. Klinge m.fl., Helsingfors universitet 1640-1990, 3 bd, 1988-91; M. Klinge/L. Kolbe, Suomen ylioppilas, 1991; J. Strömberg, Studenter, nationer och universitet, 1996; K. Tarkiainen, Finnarnas historia i Sverige, 2 bd, 1990-1993) (John Strömberg)