säteri

säteri, förr jordegendom som erhållit skattefrihet för att ägaren var en frälseman (frälse). En förutsättning var dock att jorden brukades och att säteriet var välbebyggt med en "sätesbyggnad" värdig ägarens ställning. Ett s. utgjorde oftast huvudgård i ett större frälsegårdskomplex (storgods). Ett stort antal säterier indrogs till kronan på 1680- o. 90-t. och blev berustade säterier, som innehades av de forna ägarna; en del var av krononatur, i vilket fall ägaren senare kunde köpa egendomen till skatte (skatteköp). Adelns uteslutande besittningsrätt till säterier försvann 1864. Förändringar i beskattningsförhållandena (grundskatter) och avskaffandet av rustningsskyldigheten 1879 avlägsnade de facto alla skillnader mellan s. och övrig jord. (G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar, 1939)