Ruusuvuori, Aarno Emil (f. 14/1 1925 Kuopio, d. 22/2 1992 Hfrs), arkitekt. Efter examen vid Tekniska högskolan 1951 arbetade R. en tid vid byggnadsbyrån för de olympiska spelen och innehade därefter från 1952 egen praktik. Han verkade även som redaktör för facktidskriften Arkitekten; huvudredaktör 1956-57. R. var 1960-62 lektor i arkitektur vid Tekniska högskolan, därefter professor till 1966. Han var 1975-78 och 1983-88 föreståndare för Finlands arkitekturmuseum samt innehade en konstnärsprofessur 1978-83.
R. var en strikt modernist, känd främst för sina ytterst avskalade betongbyggnader, där han skickligt utnyttjade betongens robusta plastik. Trots att flera av hans verk redan av samtiden kritiserades p.g.a. den råa materialbehandlingen, ansågs han vara en av landets ledande moderna arkitekter och vann ett flertal segrar i nationella arkitekttävlingar.
R. uppnådde även internationell berömmelse trots att hans samtliga verk var uppförda i hemlandet. Särskilt hans kyrkobyggnader uppmärksammades utomlands. Han fick sitt genombrott 1958 genom segern i tävlingen om Hyvinge kyrka och församlingscentrum, som byggdes 1961. Därpå följde Roparnäs kyrka i Vasa (1964), Hagalunds kyrka och församlingscentrum (1965) i Esbo, senare även gravkapellet (1972) och församlingscentret (ca 1985) i Rauhanummi, Hyvinge. R. ritade också tryckeriet Weilin & Göös industribyggnad (1964, 1967) i Esbo; de intressanta upphängningskonstruktionerna är projekterade av Bertel Ekegren. Byggnaden inrymmer numera Esbo stadsmuseum. Kända sanerings- och restaureringsarbeten av R. är det s.k. Uschakovska huset (N. Esplanaden 19 i Hfrs, 1968) och stadshuskvarteret i Hfrs (1970, 1988). R. projekterade även bostadshuset Sjömansgatan 32 (1962), Kasnäs finska folkskola (1967), Marimekko Oy:s tryckeri (1967, numera rivet), samt Paragons kontorsbyggnad (1973), samtliga i Hfrs. Han vann därtill första pris i tävlingarna om Hervanta universitetscampus (1968) och Nationalmuseets utvidgning i Hfrs (1987); dessa projekt blev dock ej förverkligade. R. verkade några år i Etiopien (1971-75) och var ordförande i Finlands arkitektförbund 1969-76 och 1982. Erhöll professors titel 1973. (Patrick Eriksson)
R. var en strikt modernist, känd främst för sina ytterst avskalade betongbyggnader, där han skickligt utnyttjade betongens robusta plastik. Trots att flera av hans verk redan av samtiden kritiserades p.g.a. den råa materialbehandlingen, ansågs han vara en av landets ledande moderna arkitekter och vann ett flertal segrar i nationella arkitekttävlingar.
R. uppnådde även internationell berömmelse trots att hans samtliga verk var uppförda i hemlandet. Särskilt hans kyrkobyggnader uppmärksammades utomlands. Han fick sitt genombrott 1958 genom segern i tävlingen om Hyvinge kyrka och församlingscentrum, som byggdes 1961. Därpå följde Roparnäs kyrka i Vasa (1964), Hagalunds kyrka och församlingscentrum (1965) i Esbo, senare även gravkapellet (1972) och församlingscentret (ca 1985) i Rauhanummi, Hyvinge. R. ritade också tryckeriet Weilin & Göös industribyggnad (1964, 1967) i Esbo; de intressanta upphängningskonstruktionerna är projekterade av Bertel Ekegren. Byggnaden inrymmer numera Esbo stadsmuseum. Kända sanerings- och restaureringsarbeten av R. är det s.k. Uschakovska huset (N. Esplanaden 19 i Hfrs, 1968) och stadshuskvarteret i Hfrs (1970, 1988). R. projekterade även bostadshuset Sjömansgatan 32 (1962), Kasnäs finska folkskola (1967), Marimekko Oy:s tryckeri (1967, numera rivet), samt Paragons kontorsbyggnad (1973), samtliga i Hfrs. Han vann därtill första pris i tävlingarna om Hervanta universitetscampus (1968) och Nationalmuseets utvidgning i Hfrs (1987); dessa projekt blev dock ej förverkligade. R. verkade några år i Etiopien (1971-75) och var ordförande i Finlands arkitektförbund 1969-76 och 1982. Erhöll professors titel 1973. (Patrick Eriksson)
Ruusuvuori, Aarno. Hagalunds kyrka från 1965. De rengjutna och obehandlade lättbetongblocken i kyrksalens väggar framkallade rätt stor uppståndelse, och kyrkans interiör väcker fortfarande diskussion. Den kvadratiska salen och de hårda väggarna till trots anses kyrkan ha en synnerligen god akustik. Foto: Schildts bildarkiv, T. Ørsted.