Rundt, Anders Joel (f. 3/12 1879 Nykarleby lk, d. 2/6 1971 Vasa), författare och folkbildare, farfar till Dennis Rundt. Han utexaminerades 1903 från Nykarleby seminarium och verkade därefter som folkskollärare i Karleby, Gamlakarleby och Helsingfors fram till 1925, då han blev sekreterare i Svenska folkskolans vänner. Från 1929 ägnade han sig åt författarskap på heltid. Rundts litterära insats, som framför allt präglas av ett harmoniskt och lågmält diktspråk, omfattar 18 diktsamlingar från debuten 1912 med Ödemark. I denna möter läsaren den motivkrets som skulle bli karakteristisk för alla Rundts senare böcker, det österbottniska landskapet, vars stämningar han tolkade med stor formell säkerhet.
Med åren blev det religiösa inslaget allt starkare i Rundts diktning, samtidigt som den traditionella versen uppmjukades och ersattes av en friare form. Han bevarade sin skaparkraft upp i hög ålder; hans sista diktsamling, Tala o sång, utkom 1968. Valda dikter av Rundt publicerades 1945. Av stor betydelse var även hans verksamhet som översättare av finsk lyrik och hans insats som författare till ett stort antal sångtexter. En bronsbyst av Rundt restes 1970 (T. Helenelund) invid Nykarleby kyrka.
Med åren blev det religiösa inslaget allt starkare i Rundts diktning, samtidigt som den traditionella versen uppmjukades och ersattes av en friare form. Han bevarade sin skaparkraft upp i hög ålder; hans sista diktsamling, Tala o sång, utkom 1968. Valda dikter av Rundt publicerades 1945. Av stor betydelse var även hans verksamhet som översättare av finsk lyrik och hans insats som författare till ett stort antal sångtexter. En bronsbyst av Rundt restes 1970 (T. Helenelund) invid Nykarleby kyrka.