Rinne, Joel

Rinne, Toivo Joel (f. 7/6 1897 Asikkala, d. 3/12 1981 i Hfrs), en av den finska filmens populäraste skådespelare, bror till Jalmari Rinne. Han genomgick 1916-18 elevskolan vid Kansallisteatteri och anställdes 1918 vid denna teater. Rinne engagerades 1919 av Elli Tompuri vid hennes nygrundade Vapaa näyttämö, kom 1920 till Kansan näyttämö och återvände efter några år i Viborg 1928 till den finska nationalscenen ( Kansallisteatteri). Rinne var under årtionden en av den finska filmens bärande krafter. Han medverkade i sammanlagt ett sextiotal filmer, bland dem: Skrattar bäst som skrattar sist (Se parhaiten nauraa, joka viimeksi nauraa, 1921), Forsfararens brud (Koskenlaskijan morsian, 1923), Våra gossar i luften - vi på jorden (Meidän poikamme ilmassa - me maassa, 1934), Familjen Suominen (Suomisen perhe, 1941), Niskavuoriserien (1954, 1957), Kommissarie Palmu-serien (1960, 1961, 1962, 1969) samt avslutade sin långfilmskarriär som Mannerheim i Högkvarteret (Päämajassa, 1970).

Rinne förenade osviklig stilkänsla och intelligent analys med mänsklig värme, bestående är hans insats som kommissarie Palmu i filmerna baserade på Mika Waltaris böcker. Han spelade charmör och skälm, med en för finsk film passande stramhet, också om en del teatermanér kan förmärkas i de tidigare filmerna. Den återhållsamma Mannerheimgestalten i Ilmari Turjas I Högkvarteret, som han framförde både på scenen och på film, var byggd på en inre auktoritet som den gamle Rinne kunde uppbringa. Hans avskedsroll vid 60-års konstnärsjubiléet 1979 var geheimerådet Clausen i Gerhart Hauptmanns Före solnedgången. Utgav sina minnen under titeln Jopin kirja (1967). Erhöll akademikers titel 1973.