pappersindustri, en del av skogsindustrin. Det första pappersbruket i Finland anlades 1666-67 i Tomasböle i Pojo av biskop Johannes Gezelius d.ä. i samarbete med en tysk pappersmakare. Papperskvarnen i Tomasböle var i drift till 1713, då den lades ned. På grund av krig och orostider kunde följande handpappersbruk uppföras först på 1760-t., i närheten av Åbo. Sedan uppstod efter kort tid elva mer eller mindre livskraftiga företag i branschen; den största betydelsen fick det pappersbruk som 1785 anlades i Tfrs. Det övergick 1832 till universitetsboktryckaren J.C. Frenckell, som 1841 anskaffade landets första pappersmaskin. Det äldsta av de pappersbruk som fortfarande arbetar är Tervakoski, gr. 1818.
Så länge papper tillverkades enbart av lump och massan silades för hand, var tillverkningen i Finland mycket blygsam och helt inriktad på det inhemska behovet. Den första pappersmaskinen som framställde papper i långa banor togs i drift i Tfrs 1843. När träfibern gjorde sitt intåg i p. på 1860-t., fanns det i landet endast åtta relativt små pappersbruk. Det första träsliperiet grundades redan 1856 i närheten av Viborg. Större betydelse fick de träsliperier som anlades i Tfrs 1866 och i Mänttä 1868. På 1870-t. kom pappersmaskinen i allmänt bruk och papperskonsumtionen växte explosionsartat. P. blev nu vid sidan av sågindustrin landets viktigaste industrigren. 1913 fanns i Finland 25 pappersbruk; värdet av deras sammanlagda export utgjorde 17,8 % av det totala värdet av den finländska exporten.
De metoder att tillverka kemisk trämassa som i mitten av 1800-t. utvecklades utomlands följdes med intresse i Finland, där 1880-t. bevittnade tillkomsten av cellulosaindustrin, som snart utvecklade sig till en typisk exportindustri. Den första fabriken för tillverkning av sulfatcellulosa (råvara: tall och sågavfall) grundades 1880 i Valkeakoski, det första sulfitcellulosabruket (råvara: gran) 1885 i Kuusankoski. Efter en rask utveckling hade landet vid sekelskiftet 1900 åtta sulfitcellulosafabriker; 1920 var antalet fabriker 17 och produktionen hade tiofaldigats. Produktionen av sulfatcellulosa var till en början rätt obetydlig; 1920 fanns sex sulfatcellulosafabriker, men 1938 elva.
Efter första världskriget vidtog en väldig expansion inom både cellulosa- och pappersindustrin, vilkas produktion och export mångdubblades. Genom landavträdelserna i samband med andra världskriget förlorades en femtedel av cellulosafabrikernas och en tiondel av pappersbrukens kapacitet. Den förkrigstida produktionskapaciteten uppnåddes i början av 1950-t., och även därefter var tillväxten snabb: produktionen inom den s.k. kemiska skogsindustrin (omfattar massa-, cellulosa-, pappers- och kartongindustri samt pappers- och kartongförädlingsindustri) steg under perioden 1955-80 till det fyrdubbla.
Utvecklingen inom cellulosaindustrin gick samtidigt mot en nedläggning av de föråldrade sulfitcellulosafabrikerna, som i många fall ersattes med sulfatcellulosafabriker. De senare har avgjorda fördelar framom sulfitcellulosafabrikerna från både råvaru- och miljövårdssynpunkt. Möjligheten att utnyttja råvaran mångsidigare var även orsaken till att man på 1970-t. i samband med träsliperierna började bygga anläggningar för termomekanisk massa, som dessutom p.g.a. sin större hållfasthet har ett vidsträcktare användningsområde än vanlig trämassa. P. är koncentrerad till sydöstra Finland, till Kymmenedalen och Saimens s. stränder, där 12 av landets totalt 27 pappersbruk ligger. Antalet cellulosafabriker är 19, medan kartongfabrikerna är 14 (2005). Totalt sysselsatte den kemiska skogsindustrin 2002 ca 62 500 personer i Finland. Den har sedan 1930-t. investerat utomlands (företag). Tillväxten sker numera till stor del utanför landets gränser, medan nedskärningar på senare år har karakteriserat agerandet i hemlandet.
Den inhemska och den utländska marknadsföringen handhades fram till 1996 av en central försäljningsorganisation för p., Finska pappersbruksföreningen, ursprungligen bildad för att erövra nya marknader i stället för den ryska som gick förlorad genom bolsjevikrevolutionen 1917. Finska pappersbruksföreningen (Finnpap), som saknade motsvarigheter på andra håll i världen, var i decennier världens största pappersexportör. Liknande marknadsföringsorganisationer fanns även inom cellulosa-, kartong- samt pappers- och kartongförädlingsindustrierna, alla i likhet med Finnpap anslutna till Finlands skogsindustris centralförbund. Dessa karteller måste upplösas efter Finlands inträde i EU i mitten av 1990-t.
Industrigrenen har en egen forskningsanstalt, Centrallaboratorium Ab. Branschens arbetstagare representeras av det socialdemokratiskt dominerade Pappersförbundet (Paperiliitto, gr. 1906), ett av FFC:s inflytelserikaste förbund med 47 000 medlemmar 2005. Arbetsgivarintressena företräds av Skogsindustrin rf. (skogsindustri). (J. Maunola, Piirteitä Suomen tehdashistoriasta, 1931; J. Suvanto, Neljäkymmentä vuotta Suomen paperiteollisuustyöntekijäin yhteistoimintaa, 1946; G. Nikander/I. Sourander, Lumppappersbruken i Finland, 1955; J. Kalela, Taistojen taipaleelta: Paperityöläiset ja heidän liittonsa 1906-1981, 1981, Näkökulmia tulevaisuuteen: paperiliiton historia 1944-1986, 1986; K.K. Karlsson, Finlands handpappersbruk, 1981; V. Putkonen, Paperia!: lyhyt johdatus paperin historiaan ja valmistusmenetelmiin, 1997; S. Heikkinen, Papper ut i världen: Finska pappersbruksföreningen-Finnpap 1918-1996, 2000; A. Lund, Förteckning över pappersmaskiner i Finland 1842-1998, 2002)
Så länge papper tillverkades enbart av lump och massan silades för hand, var tillverkningen i Finland mycket blygsam och helt inriktad på det inhemska behovet. Den första pappersmaskinen som framställde papper i långa banor togs i drift i Tfrs 1843. När träfibern gjorde sitt intåg i p. på 1860-t., fanns det i landet endast åtta relativt små pappersbruk. Det första träsliperiet grundades redan 1856 i närheten av Viborg. Större betydelse fick de träsliperier som anlades i Tfrs 1866 och i Mänttä 1868. På 1870-t. kom pappersmaskinen i allmänt bruk och papperskonsumtionen växte explosionsartat. P. blev nu vid sidan av sågindustrin landets viktigaste industrigren. 1913 fanns i Finland 25 pappersbruk; värdet av deras sammanlagda export utgjorde 17,8 % av det totala värdet av den finländska exporten.
De metoder att tillverka kemisk trämassa som i mitten av 1800-t. utvecklades utomlands följdes med intresse i Finland, där 1880-t. bevittnade tillkomsten av cellulosaindustrin, som snart utvecklade sig till en typisk exportindustri. Den första fabriken för tillverkning av sulfatcellulosa (råvara: tall och sågavfall) grundades 1880 i Valkeakoski, det första sulfitcellulosabruket (råvara: gran) 1885 i Kuusankoski. Efter en rask utveckling hade landet vid sekelskiftet 1900 åtta sulfitcellulosafabriker; 1920 var antalet fabriker 17 och produktionen hade tiofaldigats. Produktionen av sulfatcellulosa var till en början rätt obetydlig; 1920 fanns sex sulfatcellulosafabriker, men 1938 elva.
Efter första världskriget vidtog en väldig expansion inom både cellulosa- och pappersindustrin, vilkas produktion och export mångdubblades. Genom landavträdelserna i samband med andra världskriget förlorades en femtedel av cellulosafabrikernas och en tiondel av pappersbrukens kapacitet. Den förkrigstida produktionskapaciteten uppnåddes i början av 1950-t., och även därefter var tillväxten snabb: produktionen inom den s.k. kemiska skogsindustrin (omfattar massa-, cellulosa-, pappers- och kartongindustri samt pappers- och kartongförädlingsindustri) steg under perioden 1955-80 till det fyrdubbla.
Utvecklingen inom cellulosaindustrin gick samtidigt mot en nedläggning av de föråldrade sulfitcellulosafabrikerna, som i många fall ersattes med sulfatcellulosafabriker. De senare har avgjorda fördelar framom sulfitcellulosafabrikerna från både råvaru- och miljövårdssynpunkt. Möjligheten att utnyttja råvaran mångsidigare var även orsaken till att man på 1970-t. i samband med träsliperierna började bygga anläggningar för termomekanisk massa, som dessutom p.g.a. sin större hållfasthet har ett vidsträcktare användningsområde än vanlig trämassa. P. är koncentrerad till sydöstra Finland, till Kymmenedalen och Saimens s. stränder, där 12 av landets totalt 27 pappersbruk ligger. Antalet cellulosafabriker är 19, medan kartongfabrikerna är 14 (2005). Totalt sysselsatte den kemiska skogsindustrin 2002 ca 62 500 personer i Finland. Den har sedan 1930-t. investerat utomlands (företag). Tillväxten sker numera till stor del utanför landets gränser, medan nedskärningar på senare år har karakteriserat agerandet i hemlandet.
Den inhemska och den utländska marknadsföringen handhades fram till 1996 av en central försäljningsorganisation för p., Finska pappersbruksföreningen, ursprungligen bildad för att erövra nya marknader i stället för den ryska som gick förlorad genom bolsjevikrevolutionen 1917. Finska pappersbruksföreningen (Finnpap), som saknade motsvarigheter på andra håll i världen, var i decennier världens största pappersexportör. Liknande marknadsföringsorganisationer fanns även inom cellulosa-, kartong- samt pappers- och kartongförädlingsindustrierna, alla i likhet med Finnpap anslutna till Finlands skogsindustris centralförbund. Dessa karteller måste upplösas efter Finlands inträde i EU i mitten av 1990-t.
Industrigrenen har en egen forskningsanstalt, Centrallaboratorium Ab. Branschens arbetstagare representeras av det socialdemokratiskt dominerade Pappersförbundet (Paperiliitto, gr. 1906), ett av FFC:s inflytelserikaste förbund med 47 000 medlemmar 2005. Arbetsgivarintressena företräds av Skogsindustrin rf. (skogsindustri). (J. Maunola, Piirteitä Suomen tehdashistoriasta, 1931; J. Suvanto, Neljäkymmentä vuotta Suomen paperiteollisuustyöntekijäin yhteistoimintaa, 1946; G. Nikander/I. Sourander, Lumppappersbruken i Finland, 1955; J. Kalela, Taistojen taipaleelta: Paperityöläiset ja heidän liittonsa 1906-1981, 1981, Näkökulmia tulevaisuuteen: paperiliiton historia 1944-1986, 1986; K.K. Karlsson, Finlands handpappersbruk, 1981; V. Putkonen, Paperia!: lyhyt johdatus paperin historiaan ja valmistusmenetelmiin, 1997; S. Heikkinen, Papper ut i världen: Finska pappersbruksföreningen-Finnpap 1918-1996, 2000; A. Lund, Förteckning över pappersmaskiner i Finland 1842-1998, 2002)
pappersindustri. Att industrigrenen står inför avsevärda utmaningar i Finland visades 2006 av att UPM-Kymmene skar ner sin arbetsstyrka med drygt tvåtusen personer. På bilden Stora Enso i Kotka. Foto: Lehtikuva Oy, M. Björkman.
pappersinsamling. Pappersavfallet är en viktig råvara vid framställningen av nytt papper. Foto: Lehtikuva Oy, K. Mäntylä.