Makilo, Makelo, trol. av fi. Mäkiluoto, utskärsö i Kyrkslätt; även kallad Mac Elliot efter en skotsk sjökapten, vars skepp 1784 skall ha förlist vid dess stränder. Yta ca 0,75 km2; mest klippor och fattig växtlighet. God naturhamn som fram till 1930-t. användes som fiskehamn. Under Krimkriget begrovs där några engelska och franska matroser, som avlidit i kolera. En gravvård över dem restes 1905.
Makilo ingick i Peter den stores sjöfästning som började uppföras 1913 på var sida av Finska viken. Avsikten var att med hjälp av grovt artilleri stänga av Finska viken och förhindra fientliga fartyg från att närma sig S:t Petersburg. Befästningsarbetena på Makilo, som gällde bl.a. uppförandet av fem roterande pansartorn med sex 14 tums (skottvidd 50 km) och fyra 8 tums pjäser, hann inte slutföras före revolutionen. En del av anläggningarna sprängdes av ryssarna våren 1918.
I början av 1930-talet inledde de finländska och estniska militärmyndigheterna ett hemligt samarbete som syftade till att på nytt blockera Finska viken på dess smalaste ställe mellan Makilo och Nargö utanför Tallinn. Man ville förhindra sovjetiska ubåtar att ta sig ut i Östersjön. Makilo befästes på nytt och bestyckades med bl.a. två 12 tums pjäser som hade en skottvidd på 43 km (de grövsta i Nordeuropa), två 8 tums pjäser (skottvidd 27 km) samt luftvärn. På den estniska sidan installerades tungt kustartilleri på Nargö, och ett gemensamt eldledningssystem för det finska och estniska artilleriet skapades. Artilleriet på Makilo besköt och sänkte troligen ett eller några fartyg som lämnade Hangö, då den sovjetiska basen på Hangö udd utrymdes i december 1941. Åren 1943-44, under fortsättningskriget, blockerade den finska och tyska marinen Finska viken med hjälp av ett minerat dubbelt ubåtsnät mellan Makilo och Nargö.
Ön ingick 1944-56 i det till Sovjetunionen utarrenderade Porkalaområdet. Befästningarna sprängdes igen vintern 1955-56 innan området återlämnades. Fortet på Makilo återuppbyggdes efter arrendetiden och lydde som utbildningsfästning under Sveaborgs kustartilleriregemente, från 1990 Sveaborgs kustregemente. I samband med en försvarsreform blev Makilo 2003 beredskapsfort, underlydande Finska vikens marinkommando. Rekrytutbildningen på Makilo pågick med vissa avbrott fram till 2004. År 2005 upphörde hela den fredstida verksamheten, med undantag av krigs- och skjutövningar. Makilo fungerar som bevakningsfort sedan 2006. Se även fästningar.(J. Leskinen/P. Silvast, Suljettu aika; Porkkala Neuvostoliiton sotilaallisena tukikohtana vuosina 1944-1956, 2001; O. Enqvist, Makilo., 2004, 2007)
Makilo ingick i Peter den stores sjöfästning som började uppföras 1913 på var sida av Finska viken. Avsikten var att med hjälp av grovt artilleri stänga av Finska viken och förhindra fientliga fartyg från att närma sig S:t Petersburg. Befästningsarbetena på Makilo, som gällde bl.a. uppförandet av fem roterande pansartorn med sex 14 tums (skottvidd 50 km) och fyra 8 tums pjäser, hann inte slutföras före revolutionen. En del av anläggningarna sprängdes av ryssarna våren 1918.
I början av 1930-talet inledde de finländska och estniska militärmyndigheterna ett hemligt samarbete som syftade till att på nytt blockera Finska viken på dess smalaste ställe mellan Makilo och Nargö utanför Tallinn. Man ville förhindra sovjetiska ubåtar att ta sig ut i Östersjön. Makilo befästes på nytt och bestyckades med bl.a. två 12 tums pjäser som hade en skottvidd på 43 km (de grövsta i Nordeuropa), två 8 tums pjäser (skottvidd 27 km) samt luftvärn. På den estniska sidan installerades tungt kustartilleri på Nargö, och ett gemensamt eldledningssystem för det finska och estniska artilleriet skapades. Artilleriet på Makilo besköt och sänkte troligen ett eller några fartyg som lämnade Hangö, då den sovjetiska basen på Hangö udd utrymdes i december 1941. Åren 1943-44, under fortsättningskriget, blockerade den finska och tyska marinen Finska viken med hjälp av ett minerat dubbelt ubåtsnät mellan Makilo och Nargö.
Ön ingick 1944-56 i det till Sovjetunionen utarrenderade Porkalaområdet. Befästningarna sprängdes igen vintern 1955-56 innan området återlämnades. Fortet på Makilo återuppbyggdes efter arrendetiden och lydde som utbildningsfästning under Sveaborgs kustartilleriregemente, från 1990 Sveaborgs kustregemente. I samband med en försvarsreform blev Makilo 2003 beredskapsfort, underlydande Finska vikens marinkommando. Rekrytutbildningen på Makilo pågick med vissa avbrott fram till 2004. År 2005 upphörde hela den fredstida verksamheten, med undantag av krigs- och skjutövningar. Makilo fungerar som bevakningsfort sedan 2006. Se även fästningar.(J. Leskinen/P. Silvast, Suljettu aika; Porkkala Neuvostoliiton sotilaallisena tukikohtana vuosina 1944-1956, 2001; O. Enqvist, Makilo., 2004, 2007)