Magnus Eriksson (1314-74) var bara tre år när han valdes till svensk kung, och samma år ärvde han den norska kronan. Han blev myndig ca 1332 och började då styra riket. Sistnämnda år förvärvades Skåne, vilket gav upphov till ekonomiska problem. På 1340-talet kom östpolitiken allt mera i centrum. Magnus Eriksson misslyckades med att utnyttja esternas uppror 1343, och 1348-51 gjorde han ett felslaget försök att vinna kontroll över Nevaområdet. Han kritiserades framförallt av kretsen kring den heliga Birgitta, och hans strävan att minska stormännens makt ledde till att han avsattes 1364. Sina sista år tillbringade han hos sonen Håkan i Norge.
Magnus Eriksson hade stor betydelse som lagstiftare. 1335 förbjöds träldomen, och omkring år 1350 kodifierades lands- och stadslagen. Den utgjorde ett sista skede i utvecklingen mot en gemensam lagstiftning i hela riket. Magnus var gift med drottning Blanche av Namur, och deras hov blev centrum för en europeisk riddarkultur i Sverige. (M. Nordberg, I kung Magnus tid. Norden under Magnus Eriksson 1317-1374, 1995) (Lena Huldén)
Magnus Eriksson hade stor betydelse som lagstiftare. 1335 förbjöds träldomen, och omkring år 1350 kodifierades lands- och stadslagen. Den utgjorde ett sista skede i utvecklingen mot en gemensam lagstiftning i hela riket. Magnus var gift med drottning Blanche av Namur, och deras hov blev centrum för en europeisk riddarkultur i Sverige. (M. Nordberg, I kung Magnus tid. Norden under Magnus Eriksson 1317-1374, 1995) (Lena Huldén)