lind. I Finland växer skogslinden ( Tilia cordata). Lind invandrade efter istiden under värmeperioden för ca 6 500 år sedan från Östeuropa, närmast från områdena i Uraltrakten. De första lindarna torde ha kommit via Aunus och Karelska näset till den sydfinska kustplatån, som under Litorinaperioden uppstod mellan Salpausselkäåsen och Finska viken. Linden hade sin största utbredning ca 3 500 f.Kr. Klimatet försämrades under åren 3 000-200 f.Kr., och granen utbredde sig snabbt, vilket bidrog till att linden minskade.
Lindens nuvarande naturliga utbredning sträcker sig till linjen Vasa-Jyväskylä-Nurmes, även om enstaka naturliga lindar förekommer i Mellersta Österbotten. Linden blommar i juli, och fröna hinner mogna endast i sydligaste Finland. Den överlever främst via könlös förökning genom rotskott. Om man hittar naturliga lindförekomster är växtplatserna troligtvis hundratals år gamla.
Lindens ved är lätt att snida i. De flesta av helgonbilderna i landets medeltida kyrkor är snidade i lind. Svenska kronan uppbar skatt i lindbast redan på 1400-talet för flottans behov av linor och rep. Hårdast beskattades Östra Nyland och Kymmenedalen. I varje socken i Borgå län var man tvungen att årligen fälla 80-110 l. med en diameter på 20 cm för att betala skatten.
På 1600-talet måste dock lindbastskatten upphävas på grund av att den hårda exploateringen märkbart decimerat lindbestånden. De lindar som växer i landets parker är sterila korsningar av skogslind och bohuslind ( Tilia platyphyllos). (Erik Schulman)
Lindens nuvarande naturliga utbredning sträcker sig till linjen Vasa-Jyväskylä-Nurmes, även om enstaka naturliga lindar förekommer i Mellersta Österbotten. Linden blommar i juli, och fröna hinner mogna endast i sydligaste Finland. Den överlever främst via könlös förökning genom rotskott. Om man hittar naturliga lindförekomster är växtplatserna troligtvis hundratals år gamla.
Lindens ved är lätt att snida i. De flesta av helgonbilderna i landets medeltida kyrkor är snidade i lind. Svenska kronan uppbar skatt i lindbast redan på 1400-talet för flottans behov av linor och rep. Hårdast beskattades Östra Nyland och Kymmenedalen. I varje socken i Borgå län var man tvungen att årligen fälla 80-110 l. med en diameter på 20 cm för att betala skatten.
På 1600-talet måste dock lindbastskatten upphävas på grund av att den hårda exploateringen märkbart decimerat lindbestånden. De lindar som växer i landets parker är sterila korsningar av skogslind och bohuslind ( Tilia platyphyllos). (Erik Schulman)