kyrkokonst

kyrkokonst. Kyrkomåleriet behandlas under måleri och skulptur. - Under reformationen övermålades tak- och väggmålningar från den katolska tiden (kalkmålningar), samtidigt som värdefulla konstföremål i mängd togs i beslag av kronan. Den kyrkliga textilkonsten hade upplevt en blomstring i klostren i Åbo och Nådendal. På 1500-talet bibehölls de medeltida kyrkotextilierna till stor del, men under 1600- o. 1700-talen förvärldsligades de. Kyrkorna var i äldre tider begravningsplatser, i vilka de ledande i samhället fick sin sista viloplats. Templen kom därför efter hand att fyllas med minnesmärken, gravstenar och monument, rustningar och vapen m.m. Denna begravningskult nådde sin kulmen under stormaktstiden. De kyrkliga textilierna från denna period är ofta starkt dekorativa, men på 1800-talet utplånades all konstnärlighet i dem. På 1900-talet skedde en återgång till det gamla; i spetsen för denna utveckling gick Finska handarbetets vänner. (E. Nervander, Den kyrkliga konsten i Finland, 2 bd, 1887-88; K.K. Meinander, Medeltida altarskåp och träsniderier i Finlands kyrkor, 1908; Medeltida k. i Finland, 1921; Suomen keskiajan taideaarteita, 1961; V. Nyman, Ålands medeltida k., 1980; A. Nilsén, Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri: kalkmålningar i Mälarlandskapen och Finland 1400-1534, 1986; H. Edgren, Mercy and justice: miracles of the Virgin Mary in Finnish medieval wall-paintings, 1993; H. Hanka, Kirkkomaalauksen traditio ja muutos 1720-1880, 1997)