kungsgårdar

kungsgårdar, förr benämning på de större av kronans lantegendomar, vanligen residens för någon av dess förtroendemän. Kungsgårdar var av betydelse bl.a. vid naturaskattens indrivning. Särskilt Gustav Vasa grundade kungsgårdar, dels av beslagtagna kyrkogods, dels genom sammanslagning av bondehemman, vars brukare vräkts. Utom som fogdeboställen fungerade kungsgårdar som militärförläggningar och mönsterjordbruk. Under Gustav Vasas söner fick gårdarna förfalla; en del av dem upplöstes, andra bortförlänades. Kungsladugårdarna var anlagda för boskapsskötsel. Kungsgårdarna förlorade sin särställning på 1800-talet och är numera i den mån de förekommer vanligen utarrenderade. I senare lagstiftning har de behandlats som staten tillhöriga boställen.