Kråkö

Kråkö, bebodd ö i Borgå utanför inloppet till Borgå, tidigare till stor del uppfyllt av ett säteri med anor från 1500-t.,ursprungligen benämnt Kråkö, senare Storgård. Kråkö hade under slutet av 1800-talet och fram till början av 1970-talet en betydande sandexport med bl.a. egen smalspårig järnväg från Pargas kalks sandtäkt till lastningsbryggan i Kroksnässund .

Kråkö blev under 1900-talet känt för sina båtbyggerier. Arthur Lindström byggde båtar redan i början av seklet, och skaffade på 1930-talet den första bandsågen på Kråkö, en avsevärd förbättring när det gällde att såga ut knän och krämpor. Sönerna Allan, Thure, Gunnar och Bo Lindström fortsatte familjetraditionen. Arthur Lindströms båtbyggeri övertogs 1943 av Thure Lindström (1913-92), som i mitten av 1950-talet även startade en egen båtbyggarskola på ön. Andra kända båtbyggare var bl.a. Nils och Paul Andersson ("Bröderna Andersson"), som främst byggde segelbåtar, och bröderna Bror-Henrik och Börje W. Johansson, som började bygga båtar under 1940-talet. Båtar byggda på Kråkö exporterades på 1950-talet både till USA och Sverige, och öns varv fick ett gott rykte för kvalitet. Medan båtarna tidigare byggts i trä, började man omkring 1965 även använda glasfiberarmerad plast. Vid övergången från träbyggen till plastbåtar minskade behovet av arbetskraft. Som mest hade Thure Lindströms båtbyggeri 50 anställda 1958. Båtbyggeriernas antal minskade från 16 (1962) till sex år 1989. År 2005 specialiserade sig de få återstående båtvarven på Kråkö på service och vinterförvaring med endast en liten egen nyproduktion. Kråkö båtbyggarmuseum öppnades 1989. (Thure Malmberg)
 
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
öar, plats
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 19.01.2011
Uppdaterat 16.06.2023