Kivimaa, Arvi

Kivimaa, Kaarlo Arvi (f. 6/9 1904 Hartola, d. 18/4 1984 Hfrs), teaterchef och författare. Efter språkstudier arbetade K. tio år (1922-32) som journalist vid Uusi Suomi. Han framträdde 1924 i en diktantologi och publicerade följande år sin första novellsamling; tillhörde kretsen kring Tulenkantajat och tillägnade sig dess europeiska orientering. Han utgav 1929 essäsamlingen Helsinki, Moskova, Pariisi, där han skildrade intryck från 20-talets europeiska resor, som f.ö. även inspirerat honom till Rakas elämä (1927), decenniets modernaste finska skådespel och K:s första helaftonspjäs. Han utgav vidare en rad romaner, av vilka den tvådelade släktromanen Saari tuulten sylissä (1937) och Viheriöivä risti (1938) blev en publikframgång; även utgiven i en förkortad ettbandsversion under titeln Lähtö ja kotiinpaluu (1944).

Efter kriget försköts tyngdpunkten i hans litterära produktion till lyriken; dikternas form blev enklare och innehållet fick en mera personlig prägel. Kivimaa blev 1937 chef för Tampereen teatteri i Tammerfors, varifrån han 1940 överflyttade till huvudstaden som chef för Helsingin kansanteatteri. Efter nio år vid denna scen anställdes K. vid Kansallisteatteri, vars chef han var 1950-74. Han gav dessa teatrars repertoar en mera internationell inriktning och åtog sig även själv krävande regiuppdrag. Kivimaas humanistiska livssyn framträder tydligt i volymen Teatterin humanismi (1972), hans samlade öppningstal från åren 1950-71 på Kansallisteatteri. Erhöll professors titel 1958, fil.dr h.c. 1973. (R. Nieminen, A. K. Kirjailija ja teatterimies, 1978)