Kilpi, Eeva Karin (f. 18/2 1928 Hiitola, Viborgs län), författare, fil.kand. 1953. Kilpi debuterade som prosaist i traditionell stil men uppmärksammades snart för sina kvinnoporträtt i romanerna Kukkivan maan rannat (1960), Nainen kuvastimessa (1962) och Tamara (1972, sv. övers. 1995), som med sin erotiska tematik väckte debatt.
Kilpi protesterade tidigt mot partibunden politisering av litteraturen. Själv bekände hon sig till en ekologiskt inriktad livssyn, framvuxen ur ensamhet och landsbygdens tystnad. Naisen päiväkirja (1978) beskriver krisen efter en svår skilsmässa medan Elämän evakkona (1983, sv. övers Evakuerade för livet, 1990) med sorg och ömhet skildrar ett förlorat Karelen. I den sena prosaproduktionen märks ett tredelat epos från krigsåren, Talvisodan aika (1989, sv. övers. Vinterkrigets tid, 1990), Välirauha, ikävöinnin aika (1990, sv. övers. Längtans tid, 1991) och Jatkosodan aika (1993, sv. övers. Fortsättningskrigets tid, 1995).
Kilpi är även en formsäker impressionistisk novellist. Som lyriker är hon framför allt natur- och kärleksdiktare. Laulu rakkaudesta (1972) följdes av en rad samlingar som gjorde henne till en av den finska litteraturens mest lästa diktare. Översättningsurvalet Sånger om kärlek (1980) blev en stor framgång i Sverige, där flera dikter tonsattes och framfördes av bl.a. Birgitta Ulfsson. Bland övriga diktsamlingar märks Animalia (1987, sv. övers. 1988) och Kiitos eilisestä (1996, sv. övers. Tack för igår, 1998), där Kilpi framstår som en vidsynt poet med särskild känsla för utsatta varelser, antingen det handlar om människor eller djur. (Gustaf Widén)
Kilpi tilldelades Runebergspriset 1990.
Kilpi protesterade tidigt mot partibunden politisering av litteraturen. Själv bekände hon sig till en ekologiskt inriktad livssyn, framvuxen ur ensamhet och landsbygdens tystnad. Naisen päiväkirja (1978) beskriver krisen efter en svår skilsmässa medan Elämän evakkona (1983, sv. övers Evakuerade för livet, 1990) med sorg och ömhet skildrar ett förlorat Karelen. I den sena prosaproduktionen märks ett tredelat epos från krigsåren, Talvisodan aika (1989, sv. övers. Vinterkrigets tid, 1990), Välirauha, ikävöinnin aika (1990, sv. övers. Längtans tid, 1991) och Jatkosodan aika (1993, sv. övers. Fortsättningskrigets tid, 1995).
Kilpi är även en formsäker impressionistisk novellist. Som lyriker är hon framför allt natur- och kärleksdiktare. Laulu rakkaudesta (1972) följdes av en rad samlingar som gjorde henne till en av den finska litteraturens mest lästa diktare. Översättningsurvalet Sånger om kärlek (1980) blev en stor framgång i Sverige, där flera dikter tonsattes och framfördes av bl.a. Birgitta Ulfsson. Bland övriga diktsamlingar märks Animalia (1987, sv. övers. 1988) och Kiitos eilisestä (1996, sv. övers. Tack för igår, 1998), där Kilpi framstår som en vidsynt poet med särskild känsla för utsatta varelser, antingen det handlar om människor eller djur. (Gustaf Widén)
Kilpi tilldelades Runebergspriset 1990.
Kilpi, Eeva. Ett stort namn i Finland och en av de mest uppmärksammade finskspråkiga författarna även utanför hemlandet. Foto: Lehtikuva Oy, H. Saukkomaa.