Kalvola

Kalvola, församling och tidigare kommun i Egentliga Tavastland, mellan Toijala och Tavastehus, Södra Finlands region, sammanslogs vid ingången av 2009 med Tavastehus. Vid kommunsammanslagningen var Kalvolas areal 300 km2, invånarantalet var 3 586 ( 2008).

Kalvola ligger på den flacka centraltavastländska högplatån och når i n.o. fram till Vanajanselkä. Bebyggelsen är koncentrerad till n. stranden av sjön Äimäjärvi; där ligger bl.a. centralorten Iittala (ca 2 300 inv. 2000). Glasbruket i Iittala är den största industrin; f.ö. märks chokladfabriken Kultasuklaa Oy (gr. 1990), som har specialiserat sig på tillverkning av handgjord choklad. På orten finns flera storgods med förnämliga anor. Bland sevärdheter märks krigargraven, ett bronsmonument av Tapio Wirkkala (1957) och Kanajärvi bondemuseum, en gård som har tillhört den märklige bondebibliofilen Emanuel Kanajärvi (1801-68), vars bibliotek 1908 inköptes av Helsingfors universitet. Kalvola är även känt för sin stenindustri (Kalvolagranit, stenindustri). Goda trafikförbindelser eftersom både motorvägen Hfrs-Tfrs och stambanan löper genom Kalvola.

Kalvola hör till Tavastlands äldsta socknar. Bosättningen härstammar troligen från tidig järnålder. Kalvola, som är nämnt 1405, var redan på 1700-talet bekant för sin brynstens- och skifferindustri. I anslutning till herrgårdarna fanns tidigare ett stort antal torp. I kyrkligt hänseende hörde Kalvola till Hattula från 1300-talet, blev kapell 1540 och bildade egen församling 1660. Kyrka av granit från 1921 (I. Launis). Vid Kuurila hållplats inträffade 15/3 1957 landets hittills svåraste järnvägsolycka i fredstid, då ett norr- och ett sydgående snälltåg kolliderade och 26 människor omkom. (Kalvolan historia 1-2, 1992-96; W-K. Kuuliala, Kalvolan vaiheita, 1948)