Imatra

Imatra, stad

Imatra, fors och kraftverk i Vuoksen, ca 6 km nedanför dess utlopp ur Saimen, som p.g.a. landhöjningen bröt sig genom Salpausselkä vid I. för ca 4 000-5 000 år sedan. Forsens längd var i naturtillstånd 1 300 m. På en sträcka av 500 m störtar älven ned 18,4 m i en 15-20 m bred bergsklyfta. Medelvattenmängden är omkring 600 m3/s; maximalt är vattenmängden 1 200 m3/s. Vattenkraften utbyggdes av staten på 1930- o. 40-t. Det första kraftverket (fyra aggregat) byggdes 1922-29 (kraftstation av O. Kallio). Genom sammandämning av I. med det ovanför liggande 5 m höga Linnankoskifallet och upprensning av några småforsar blev fallhöjden vid turbinerna 24 m. År 1936 tillkom ett femte, följande år ett sjätte och 1951 ett sjunde aggregat. I. är landets största vattenkraftverk, idag ägt av Fortum Abp, med en effekt på 170 MW.

Forsen, som sedan slutet av 1800-t. är en av landets mest berömda turistattraktioner, brukar numera om sommaren få svalla fritt en kort stund varje dag. Under ryska tiden besöktes den mest av petersburgare. Även längre bortifrån kom folk för att beskåda forsen, som t.ex. 1876 hade besök av kejsaren av Brasilien, Pedro II. Innan kraftverket byggdes inträffade där ett stort antal självmord. Vid fallet finns ett stort turisthotell i jugendstil (U. Nyström, 1902-03). En pietetsfull restaurering utfördes 1985 av Ilmo Valjakka, samtidigt som en ny kongressflygel uppfördes; anläggningen drivs sedan 2005 av hotellkedjan Rantasipi (Rantasipi Imatran Valtionhotelli). Hotellet var under vinterkriget stabsplats för armén på Karelska näset och led svåra bombskador. I. har även varit ett populärt motiv för konstnärer; berömd är Gallen-Kallelas målning av forsen i vinterskrud (1893). (H. Malmi, I. ja sen kahlehtiminen, 1949; S. Hirn, I. som natursevärdhet till och med 1870, 1958, Strövtåg i österled, 1963, Imatran tarina, 1978; P. Oksanen/P. Rautakorpi, I. myötävirtaan, 1972)