Holsti, Eino Rudolf Woldemar (f. 8/10 1881 Jyväskylä, d. 4/8 1945 Palo Alto, Kalifornien), politiker, fil.dr 1914. H. verkade 1903-07 som journalist vid några landsortstidningar; var 1909-11 Helsingin Sanomats korrespondent i London och engagerade sig som dess utrikesredaktör 1911-17 starkt i dagspolitiken. Han invaldes 1913 i lantdagen (ungfinne, sedermera framstegsp.) och blev 1917 chef för kammarexpeditionen i Tokois senat. Han förhöll sig kallsinnigt (bl.a. som ordf. i studentkåren 1914-15) till jägarrörelsen; hans sympatier för västmakterna ledde till hans inval i den delegation som 1918 i Västeuropa skulle utverka erkännandet av Finlands självständighet. H. var 1918-19 Finlands första diplomatiska representant i London, där han verksamt bidrog till att häva den ekonomiska blockaden mot Finland och skaffa livsmedelshjälp från USA.
H. var 1919-22 utrikesminister i växlande ministärer, men tvangs avgå sedan han fått misstroendevotum i riksdagen beträffande den av honom förda s.k. randstatspolitiken (utrikespolitik). Han var sedan finländskt sändebud i Estland (1923-27), Lettland (1923-25) och Schweiz (1927-36). Den sistnämnda posten förenades med värvet som Finlands delegerade vid Nationernas Förbund i Genève, där H. arbetade för att Finland skulle satsa på världsorganisationens kollektiva säkerhetssystem. 1936 blev han på nytt utrikesminister, men tvangs efter tyska påtryckningar avgå 1938 och blev för andra gången sändebud i Bern.
Under krigsåren - från 1940, då representationen i Genève indrogs och H. försattes i disponibilitet - var H., som redan 1914 hade blivit docent i sociologi vid Helsingfors universitet, professor vid Stanford university i Kalifornien. Bland hans arbeten märks Some superstitious customs and beliefs in primitive warfare (1912), The relations of war to the origin of the state (1913) och Mietteitä elämän arvoista (1947). Den kompetente men impulsive H. var en starkt omstridd person, mot slutet av sitt liv alltmer alkoholiserad. (K.J. Holsti, Suomen ulkopolitiikka suuntaansa etsimässä, 1963; J-P. Pietiäinen, R. H., lehtimies, tiedemies, poliitikko 1881-1919, 1986; H. Roiko-Jokela, Ihanteita ja reaalipolitiikka, 1995)
H. var 1919-22 utrikesminister i växlande ministärer, men tvangs avgå sedan han fått misstroendevotum i riksdagen beträffande den av honom förda s.k. randstatspolitiken (utrikespolitik). Han var sedan finländskt sändebud i Estland (1923-27), Lettland (1923-25) och Schweiz (1927-36). Den sistnämnda posten förenades med värvet som Finlands delegerade vid Nationernas Förbund i Genève, där H. arbetade för att Finland skulle satsa på världsorganisationens kollektiva säkerhetssystem. 1936 blev han på nytt utrikesminister, men tvangs efter tyska påtryckningar avgå 1938 och blev för andra gången sändebud i Bern.
Under krigsåren - från 1940, då representationen i Genève indrogs och H. försattes i disponibilitet - var H., som redan 1914 hade blivit docent i sociologi vid Helsingfors universitet, professor vid Stanford university i Kalifornien. Bland hans arbeten märks Some superstitious customs and beliefs in primitive warfare (1912), The relations of war to the origin of the state (1913) och Mietteitä elämän arvoista (1947). Den kompetente men impulsive H. var en starkt omstridd person, mot slutet av sitt liv alltmer alkoholiserad. (K.J. Holsti, Suomen ulkopolitiikka suuntaansa etsimässä, 1963; J-P. Pietiäinen, R. H., lehtimies, tiedemies, poliitikko 1881-1919, 1986; H. Roiko-Jokela, Ihanteita ja reaalipolitiikka, 1995)
Holsti, Rudolf. Blev tvungen att avgå som utrikesminister 1938 sedan han på en diplomatbjudning i Genève under alkoholens inflytande hade yttrat sig nedsättande om Hitler. Foto: Finlands Nationalmuseums samlingar.