Högnäs, Tor Harald Rafael (f. 21/3 1922 Nedervetil, d. 29/3 1997 Hfrs), journalist och författare, socionom 1949, bror till Sven-Olof H. Han verkade länge som tjänsteman inom finlandssvenska institutioner, bl.a. som organisationssekreterare vid Svenska folkpartiet 1950-58 och 1959-63 och som sekreterare i Svenska Finlands folkting 1963-66. H. övergick sedan till journalistiken och blev snabbt en central röst i den nordiska medievärlden. Han var Vasabladets korrespondent i Hfrs 1966-83 och tjänstgjorde samtidigt som korrespondent för Dagens Nyheter i Stockholm och Dagbladet i Oslo. Hans rapporter kom i hög grad att bestämma bilden av Finland och finländsk politik i ett nordiskt perspektiv.
H:s journalistiska insats kulminerade i den så kallade Zavidovoaffären hösten 1972, då han förmedlade detaljerade uppgifter om de hemliga förhandlingarna mellan president Urho Kekkonen och de sovjetiska ledarna i Zavidovo utanför Moskva. Rapporteringen väckte våldsam uppståndelse och resulterade i att utrikeshandelsminister Jussi Linnamo tvingades avgå, förre inrikesministern Seppo Lindblom åtalades och presidentens kanslichef Antero Jyränki avskedades. H. avslöjade aldrig sin källa, trots påtryckningar från politiker, justitiekanslern och skyddspolisen. Läckan, som sysselsatt historiker i flera decennier, bäddade för den undantagslag som möjliggjorde Kekkonens återval 1974.
Som pensionär inledde H. ett uppmärksammat författarskap. Romanen Korsfararna (1984) skildrar präglande krigsupplevelser - H. tillhörde regementet IR 61 under fortsättningskriget - i fränt öppenhjärtig stil. Memoarboken Att söka sin väg (1985) berättar om den österbottniske bondsonens slingrande bana fram till maktens korridorer i Hfrs. Farväl Zavidovo (1986) ger fängslande inblickar i den politiske journalistens vardag, samtidigt som boken blir ett viktigt tidshistoriskt dokument från Kekkonenepokens Finland. (B. Thölix, En känsla av närvaro: T. H., i Ett stycke finlandssvensk litteraturhistoria, 2001) (Gustaf Widén)
H:s journalistiska insats kulminerade i den så kallade Zavidovoaffären hösten 1972, då han förmedlade detaljerade uppgifter om de hemliga förhandlingarna mellan president Urho Kekkonen och de sovjetiska ledarna i Zavidovo utanför Moskva. Rapporteringen väckte våldsam uppståndelse och resulterade i att utrikeshandelsminister Jussi Linnamo tvingades avgå, förre inrikesministern Seppo Lindblom åtalades och presidentens kanslichef Antero Jyränki avskedades. H. avslöjade aldrig sin källa, trots påtryckningar från politiker, justitiekanslern och skyddspolisen. Läckan, som sysselsatt historiker i flera decennier, bäddade för den undantagslag som möjliggjorde Kekkonens återval 1974.
Som pensionär inledde H. ett uppmärksammat författarskap. Romanen Korsfararna (1984) skildrar präglande krigsupplevelser - H. tillhörde regementet IR 61 under fortsättningskriget - i fränt öppenhjärtig stil. Memoarboken Att söka sin väg (1985) berättar om den österbottniske bondsonens slingrande bana fram till maktens korridorer i Hfrs. Farväl Zavidovo (1986) ger fängslande inblickar i den politiske journalistens vardag, samtidigt som boken blir ett viktigt tidshistoriskt dokument från Kekkonenepokens Finland. (B. Thölix, En känsla av närvaro: T. H., i Ett stycke finlandssvensk litteraturhistoria, 2001) (Gustaf Widén)