hjärt-kärlsjukdomar, samlingsnamn för sjukdomar som drabbar hjärtat och pulsådrorna. Bland h. märks följder av åderförkalkning och högt blodtryck såsom kranskärlssjukdom, cirkulationsstörningar i hjärnan och i de nedre extremiteterna. Kranskärlssjukdomen är den klart dominerande hjärtsjukdomen. Den kan ta sig många uttryck såsom angina pectoris, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och hjärtstillestånd. Andra h. är medfödda hjärtfel, förvärvade klaffel, hjärtrytmrubbningar och inflammatoriska hjärtsjukdomar.
H. hör till de vanligaste sjukdomarna i Finland. I mitten av 1970-t. beräknades över 400 000 finländare lida av h., medan antalet dödsfall årligen steg till 20 000. H:s andel i mortaliteten steg från ca 10 % vid sekelskiftet 1900 till inemot 50 % på 1960-t. Trots att frekvensen av h. på senare tid har gått ned är kranskärlssjukdom fortfarande den vanligaste dödsorsaken hos finländarna; ungefär en fjärdedel av alla dödsfall förorsakas av kranskärlssjukdom. Bland män börjar kranskärlssjukdom bli en vanlig dödsorsak i 50-årsåldern, bland kvinnor tio år senare. P.g.a. kranskärlssjukdom fick 1997 närmare 170 000 personer ersättningsgilla läkemedel och närmare 17 000 var sjukpensionerade.
Inom landet uppvisar h. regionala variationer: frekvensen är störst i ö. Finland, särskilt i Nordkarelen, som 1972-79 var föremål för en hjärtkampanj i Världshälsoorganisationens regi. Det finns en korrelation mellan förekomsten av kranskärlssjukdom och låg utbildning samt låg socioekonomisk status.
Dödligheten i kranskärlssjukdom har sedan slutet av 1960-t. minskat kraftigt och minskningen har fortsatt ända till våra dagar. Från 1950-t. ända fram till början av 1970-t. hade medelålders finländska män den största dödligheten i kranskärlssjukdom i hela världen. I mitten av 1990-t. hade dödligheten bland män minskat så mycket att Finland placerade sig som nr 30 i världen. Många av riskfaktorerna för kranskärlssjukdom hänger ihop med levnadsvanorna och därför har de förebyggande åtgärderna riktat sig mot förändringar i dem. De viktigaste riskfaktorerna har visats vara högt serumkolesterol, högt blodtryck och rökning.
Behandling av hjärtinfarkt och andra akuta hjärtsjukdomar sker på avdelningar som är speciellt inrättade för patienter med befarad hjärtinfarkt. Behandlingen syftar i första hand till att minska infarktens slutliga omfattning. Förutom läkemedel som avlastar hjärtarbetet, stabiliserar hjärtrytmen och motverkar hjärtsvikt används blodproppsupplösande (trombolytisk) behandling. En metod som med framgång används vid behandling av akut hjärtinfarkt är ballongutvidgning. Ballongutvidgning går ut på att man genom huden för in en ballongkateter i ett blodkärl och vidare till hjärtats kranskärl som sålunda vidgas inifrån. By-passkirurgi innebär att man på operativ väg åstadkommer en omväg för kranskärlen.
Finlands hjärtförbund (Suomen sydänliitto), en riksomfattande patient- och folkhälsoorganisation för bekämpandet av h., grundades 1955 i Hfrs. Som stöd för dess verksamhet bildades 1956 Hjärtstiftelsen (Sydänsäätiö), som bl.a upprätthåller en minnesfond. Stiftelsen för hjärtforskning (Sydäntutkimussäätiö) grundades 1970 för att stödja konstaterandet av h. samt förebyggandet och vården av dessa sjukdomar i Finland. (Tom Pettersson)
H. hör till de vanligaste sjukdomarna i Finland. I mitten av 1970-t. beräknades över 400 000 finländare lida av h., medan antalet dödsfall årligen steg till 20 000. H:s andel i mortaliteten steg från ca 10 % vid sekelskiftet 1900 till inemot 50 % på 1960-t. Trots att frekvensen av h. på senare tid har gått ned är kranskärlssjukdom fortfarande den vanligaste dödsorsaken hos finländarna; ungefär en fjärdedel av alla dödsfall förorsakas av kranskärlssjukdom. Bland män börjar kranskärlssjukdom bli en vanlig dödsorsak i 50-årsåldern, bland kvinnor tio år senare. P.g.a. kranskärlssjukdom fick 1997 närmare 170 000 personer ersättningsgilla läkemedel och närmare 17 000 var sjukpensionerade.
Inom landet uppvisar h. regionala variationer: frekvensen är störst i ö. Finland, särskilt i Nordkarelen, som 1972-79 var föremål för en hjärtkampanj i Världshälsoorganisationens regi. Det finns en korrelation mellan förekomsten av kranskärlssjukdom och låg utbildning samt låg socioekonomisk status.
Dödligheten i kranskärlssjukdom har sedan slutet av 1960-t. minskat kraftigt och minskningen har fortsatt ända till våra dagar. Från 1950-t. ända fram till början av 1970-t. hade medelålders finländska män den största dödligheten i kranskärlssjukdom i hela världen. I mitten av 1990-t. hade dödligheten bland män minskat så mycket att Finland placerade sig som nr 30 i världen. Många av riskfaktorerna för kranskärlssjukdom hänger ihop med levnadsvanorna och därför har de förebyggande åtgärderna riktat sig mot förändringar i dem. De viktigaste riskfaktorerna har visats vara högt serumkolesterol, högt blodtryck och rökning.
Behandling av hjärtinfarkt och andra akuta hjärtsjukdomar sker på avdelningar som är speciellt inrättade för patienter med befarad hjärtinfarkt. Behandlingen syftar i första hand till att minska infarktens slutliga omfattning. Förutom läkemedel som avlastar hjärtarbetet, stabiliserar hjärtrytmen och motverkar hjärtsvikt används blodproppsupplösande (trombolytisk) behandling. En metod som med framgång används vid behandling av akut hjärtinfarkt är ballongutvidgning. Ballongutvidgning går ut på att man genom huden för in en ballongkateter i ett blodkärl och vidare till hjärtats kranskärl som sålunda vidgas inifrån. By-passkirurgi innebär att man på operativ väg åstadkommer en omväg för kranskärlen.
Finlands hjärtförbund (Suomen sydänliitto), en riksomfattande patient- och folkhälsoorganisation för bekämpandet av h., grundades 1955 i Hfrs. Som stöd för dess verksamhet bildades 1956 Hjärtstiftelsen (Sydänsäätiö), som bl.a upprätthåller en minnesfond. Stiftelsen för hjärtforskning (Sydäntutkimussäätiö) grundades 1970 för att stödja konstaterandet av h. samt förebyggandet och vården av dessa sjukdomar i Finland. (Tom Pettersson)