Helsingforsolympiaden anordnades 19/7-3/8 1952 i stället för de p.g.a. kriget inställda olympiska spelen 1940, för vilka bl.a. Olympiastadion (Stadion), spelens huvudarena, ursprungligen uppförts. Beslutet att förlägga OS till Finland 1952 vittnade om respekt för Finlands idrottstraditioner, men var även ett bevis på att Finlands ställning i den internationella politiken hade stabiliserats efter kriget och nederlaget.
En god del av förtjänsten av att de olympiska tävlingarna kunde anordnas i Hfrs tillkom Erik von Frenckell, som representerade Finland i Internationella olympiska kommittén och var ordförande i organisationskommittén för de femtonde olympiska spelen. H. framstod till alla delar som en seger för arrangörerna, trots att Finlands framgångar i rent idrottsligt hänseende blev förhållandevis blygsamma.
Spelen betecknade även en vändpunkt i den olympiska rörelsens historia i och med att Sovjetunionen nu var med för första gången. I tävlingarna deltog sammanlagt 5 871 idrottsmän och -kvinnor från 71 länder. Ledare för arrangemangen var generalmajor A.E. Martola. Finlands genom tiderna ryktbaraste löpare Paavo Nurmi löpte in den olympiska elden på Stadion, medan gymnasten Heikki Savolainen svor den olympiska eden. (XV Olympiaden Helsingfors 1952, 1952; A. Raevuori, Viimeiset oikeat olympiakisat, 2002; U. Ryönänkoski, Helsingin olympialaiset, 2003; I. Björkman, Erik von Frenckell: en finländsk olympier, 2007)
Den 12/6 2012, i samband med Helsingfors-dagen, ordnas program på Stadion över att 60 år förflutit sedan de olympiska spelen i Hfrs. Mer information (på finska) på sidan http://www.stadion.fi/ajankohtaista/olympiastadion-paiva-1262012.
En god del av förtjänsten av att de olympiska tävlingarna kunde anordnas i Hfrs tillkom Erik von Frenckell, som representerade Finland i Internationella olympiska kommittén och var ordförande i organisationskommittén för de femtonde olympiska spelen. H. framstod till alla delar som en seger för arrangörerna, trots att Finlands framgångar i rent idrottsligt hänseende blev förhållandevis blygsamma.
Spelen betecknade även en vändpunkt i den olympiska rörelsens historia i och med att Sovjetunionen nu var med för första gången. I tävlingarna deltog sammanlagt 5 871 idrottsmän och -kvinnor från 71 länder. Ledare för arrangemangen var generalmajor A.E. Martola. Finlands genom tiderna ryktbaraste löpare Paavo Nurmi löpte in den olympiska elden på Stadion, medan gymnasten Heikki Savolainen svor den olympiska eden. (XV Olympiaden Helsingfors 1952, 1952; A. Raevuori, Viimeiset oikeat olympiakisat, 2002; U. Ryönänkoski, Helsingin olympialaiset, 2003; I. Björkman, Erik von Frenckell: en finländsk olympier, 2007)
Den 12/6 2012, i samband med Helsingfors-dagen, ordnas program på Stadion över att 60 år förflutit sedan de olympiska spelen i Hfrs. Mer information (på finska) på sidan http://www.stadion.fi/ajankohtaista/olympiastadion-paiva-1262012.
Helsingforsolympiaden har prisats som de sista olympiska spelen av det gamla goda snittet, där dagens orimligt stora propotioner lyste med sin frånvaro. I reklamen för evenemanget skyltade man självfallet med löparlegenden Paavo Nurmi. Foto: Schildts bildarkiv.