Grabbacka, egendom i Karis, ca 3 km s. om kyrkan. Gården har fått sitt namn av ätten Grabbe, som härskade där under medeltiden och i början av nya tiden. Grabbacka, som 1686-1909 var landbohemman under Fagervik och därefter varit i bondehand, är numera på 224 ha. I ägolängderna återfinns bl.a. Måns Grabbe, som mot slutet av 1400-t. påbörjade borgen på Grabbacka, hans son Nils Grabbe och dennes dotterson Arvid Stålarm. Adelsborgen utvidgades på 1550- talet, men härjades av en brand 1672 och fick därefter förfalla.
Ruinerna undersöktes 1937-38 av Arkeologiska kommissionen. Under utgrävnings- och iståndsättningsarbeten som pågick från 1945 in på 1970-talet frilades murarna av bottenvåningen och en del av andra våningen i det troligen tre våningar höga slottet, som var uppfört dels av tegel (det första byggnadsskedet), dels av gråsten. Grabbacka hade ännu på 1500-t. en egen åhamn vid den forna farleden från Raseborg till Läppträsket. (G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland I, 1939)
Ruinerna undersöktes 1937-38 av Arkeologiska kommissionen. Under utgrävnings- och iståndsättningsarbeten som pågick från 1945 in på 1970-talet frilades murarna av bottenvåningen och en del av andra våningen i det troligen tre våningar höga slottet, som var uppfört dels av tegel (det första byggnadsskedet), dels av gråsten. Grabbacka hade ännu på 1500-t. en egen åhamn vid den forna farleden från Raseborg till Läppträsket. (G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland I, 1939)
Grabbacka var en av de stormannaborgar som byggdes i slutet av 1400-t., uppenbarligen omedelbart efter det att förbudet att bygga stenhus på adelns gårdar hade upphävts 1483. Efter den förödande branden 1672 lämnades byggnaden att förfalla. Foto: Henrik Ekberg.