Fleming, Klas Eriksson (f. ca 1535, d. natten mot den 13/4 1597 vid Pojo kyrka), Finlands hövitsman, riksamiral (1587) och riksmarsk (1594), son till Erik Fleming. Han deltog i Gustav Vasas krig mot Ryssland, dubbades till riddare vid Erik XIV:s kröning 1561 och var en av de adelsmän, som 1563 belägrade Åbo slott, där hertig Johan försvarade sig mot kungen. Han slöt sig dock senare till Johan och blev vid dennes kröning 1569 friherre till Vik i Kimito; friherreskapet omfattade också några bol i Sjundeå, där han ofta vistades på sitt gods Svidja. 1591 utsågs Fleming till överbefälhavare i ryska kriget och ståthållare över Finland och Estland.
Vid brytningen mellan Sigismund och hertig Karl tog Fleming den förres parti och förföljde hertigens anhängare i Finland. Han vägrade även efter stilleståndet med Ryssland 1593 att enligt hertigens önskan avskeda krigsfolket i Finland och begav sig i stället på sommaren samma år till Danzig, varifrån han förde Sigismund till Stockholm för att krönas. Efter återkomsten från Polen med nya, vidsträckta fullmakter, förlade Fleming efter freden i Teusina (1595) på nytt sitt krigsfolk i borgläger bland bönderna, vilket anses ha varit en bidragande orsak till det s.k. klubbekriget. Sedan han blodigt nedslagit detta uppror förberedde han sig att med Finlands alla stridskrafter angripa hertig Karl, men överraskades av döden.
Fleming har som makthavare i Finland varit en omstridd gestalt. Hans politik bestämdes av lojaliteten mot Sigismund. - Hans son, Johan Klasson Fleming (1578-99), vistades efter faderns död 1597-98 vid Sigismunds hov, men återkom mot slutet av inbördeskriget till Finland. Där föll han 1599 i hertig Karls händer vid Åbo slotts kapitulation, dömdes till döden och avrättades på Åbo torg. Beträffande litteratur, se klubbekriget.
Vid brytningen mellan Sigismund och hertig Karl tog Fleming den förres parti och förföljde hertigens anhängare i Finland. Han vägrade även efter stilleståndet med Ryssland 1593 att enligt hertigens önskan avskeda krigsfolket i Finland och begav sig i stället på sommaren samma år till Danzig, varifrån han förde Sigismund till Stockholm för att krönas. Efter återkomsten från Polen med nya, vidsträckta fullmakter, förlade Fleming efter freden i Teusina (1595) på nytt sitt krigsfolk i borgläger bland bönderna, vilket anses ha varit en bidragande orsak till det s.k. klubbekriget. Sedan han blodigt nedslagit detta uppror förberedde han sig att med Finlands alla stridskrafter angripa hertig Karl, men överraskades av döden.
Fleming har som makthavare i Finland varit en omstridd gestalt. Hans politik bestämdes av lojaliteten mot Sigismund. - Hans son, Johan Klasson Fleming (1578-99), vistades efter faderns död 1597-98 vid Sigismunds hov, men återkom mot slutet av inbördeskriget till Finland. Där föll han 1599 i hertig Karls händer vid Åbo slotts kapitulation, dömdes till döden och avrättades på Åbo torg. Beträffande litteratur, se klubbekriget.
Fleming, Klas. Den klassiska målningen av Albert Edelfelt (1879) visar hertig Karl skymfande den döde F. genom att dra honom i skägget. Foto: Centralarkivet för bildkonst.
Den så kallade Flemingstenen vid Pojo kyrka, vid vilken Klas Fleming enligt traditionen skulle ha mött sin död. Foto: Henrik Ekberg.