ek

ek (Quercus), släkte, omfattande över 300 arter träd och buskar i Amerika, Europa och v. Asien. I Finland finns endast en art, sommareken (Q. robur), ett ståtligt, upp till 25-30 m högt träd, som växer inom den s. k. ekregionen s. om linjen Nystad-Borgå. Landets största ekbestånd finns på Runsala i Åbo. E. växer i finländska förhållanden långsamt, den trivs som planterad ända uppe i Rovaniemi. Landets grövsta e. i Pikis har en omkrets på 7,7 m. På Rilax gård i Bromarv finns landets högsta e., 33,3 m. E. kan bli mycket gammal. Finlands äldsta e. på Runsala är ca 400 år gamla, men den danska Kongeeken lär vara 1 800 år.

E. var i äldre tider betydligt vanligare än i dag, men åkerröjningar, klimatförsämringar och skeppsbyggnad har trängt e. tillbaka till landets s.v. delar. Alltsedan 1300-t. har man genom lagstiftning försökt begränsa ekhuggningar. 1664 utfärdades det s.k. ekregalet, enligt vilket avverkningen av e. var förbehållen kronan. Ekregalet avskaffades i Finland definitivt 1886.

Ekvirket har sedan urminnes tider använts till ekor, kanoter och skepp. Under 1600- o. 1700-t. ödelades stora ekskogar för att ge virke till utrustningen av den svenska flottan. Till ett enda linjeskepp åtgick ca tvåtusen stora e. I dag används e. mest inom möbel- och snickeriindustrin. Ekvedens hårdhet gör den också lämplig som parkettvirke. E. används mycket som råvara till tunnor och fat för rödvin och konjak. Också många whiskysorter får mogna i ektunnor. Eken är näringskälla för många representanter för ekzonens flora och fauna. Särskilt är många av de hotade skalbaggsarterna beroende av döda eller döende träd. (Erik Schulman)
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
träd, ekar (släkte)
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 05.05.2011
Uppdaterat 02.06.2023