civiltjänst är ett alternativ till militärtjänstgöring. C. i form av vapenfri samhällstjänst har garanterats i Finlands lag sedan 1931. Om den nuv. c. stadgas i civiltjänstlagen och -förordningen av 1991. Avsikten är att erbjuda ett alternativ till dem som av ideologiska eller religiösa skäl inte kan fullgöra sin försvarsplikt. Årligen väljer omkring 2 500 personer denna alternativa tjänstgöringsform, som medför en tjänstgöringstid på 395 dygn, av vilka 32 upptas av en inledande utbildningsperiod och resten av samhällsnyttig arbetstjänst som utförs vid civiltjänstinrättningar. Arbets- och näringsministeriet, som är övervakande myndighet, ingår avtal med tjänstgöringsställena som 2009 var över 1 860 till antalet och ligger i olika delar av Finland.
En värnpliktig som intygar att allvarliga samvetsskäl som grundar sig på religiös eller etisk övertygelse hindrar honom att fullgöra sin tjänstgöring enligt värnpliktslagen befrias från tjänstgöringen under fredstid och förordnas att göra c. Detta skall ske hos en statlig förvaltningsmyndighet eller ett statligt affärsverk, hos en självständig statlig inrättning eller hos en offentligrättslig förening, i tjänst hos en kommun eller annat kommunalt samarbetsorgan, hos den evangelisk- lutherska kyrkan i Finland eller Ortodoxa kyrkosamfundet eller en kyrklig församling eller ett kyrkligt samarbetsorgan, eller i tjänst hos en finsk privaträttslig sammanslutning eller stiftelse som bedriver allmännyttig verksamhet och om vilken stadgas genom förordning.
Enligt den första värnpliktslagen av 1919 i det självständiga Finland fanns det en begränsad möjlighet att av särskilt vägande skäl göra värnplikten separat från de män som bar vapen, men det var först 1922 som man i huvudsak på religiösa grunder kunde få tjäna som sanitär eller i annan vapenfri tjänst inom den militära organisationen. Redan på 1920-t. krävde fredsrörelsen att den vapenfria tjänsten helt skulle separeras från den militära.
År 1931 stadfästes en lag som godkände samvetsskäl som grund för vapenfri tjänst, en 16 månaders samhällstjänst infördes. Närmare 600 personer utnyttjade denna möjlighet under de två första decennierna. Lagen gällde i fredstid. Under vinterkriget fick de som tillhörde denna kategori fortsätta sin tjänstgöring, men under fortsättningskriget kommenderades de ut i vapenfri tjänst vid fronten.
Enligt lagen om fullföljandet av värnplikten som obevärad av 1959 fick även andra än religiösa skäl en större tyngd då c. beviljades. Fredsrörelsen fortsatte på 1960-t. sitt arbete för dem som av etiska skäl inte kunde avtjäna sin militärtjänst. En prövningsnämnd granskade vapenvägrarnas övertygelse. Medlemmar av vissa religiösa rörelser, främst Jehovas vittnen, totalvägrade och dömdes genomgående till tukthus. För att råda bot på de problem som lagstiftningen och vapenvägrans ökande popularitet medförde började man i mitten av 1960-t. revidera lagen, och 1969 stadfästes slutligen en ny där begreppen c. och vapenfri tjänst skildes åt. C. slogs fast till 12 månader och den vapenfria tjänsten till 11 månader.
I civiltjänstlagen och -förordningen av 1991 slopades de prövningsnämnder som tidigare beviljat c. Då den individuella prövningen bortföll, förlängdes tjänstgöringstiden i stället till omkring 13 månader. En delegation för civiltjänstärenden tillsattes för att biträda arbetsministeriet vid utvecklandet av och tillsynen över c. Vidare inrättades fyra civiltjänstcentraler, som 1997 slogs samman, varvid verksamheten placerades vid Lappträsk utbildningscentral, även kallad Civiltjänstcentralen. (Joachim Mickwitz)
En värnpliktig som intygar att allvarliga samvetsskäl som grundar sig på religiös eller etisk övertygelse hindrar honom att fullgöra sin tjänstgöring enligt värnpliktslagen befrias från tjänstgöringen under fredstid och förordnas att göra c. Detta skall ske hos en statlig förvaltningsmyndighet eller ett statligt affärsverk, hos en självständig statlig inrättning eller hos en offentligrättslig förening, i tjänst hos en kommun eller annat kommunalt samarbetsorgan, hos den evangelisk- lutherska kyrkan i Finland eller Ortodoxa kyrkosamfundet eller en kyrklig församling eller ett kyrkligt samarbetsorgan, eller i tjänst hos en finsk privaträttslig sammanslutning eller stiftelse som bedriver allmännyttig verksamhet och om vilken stadgas genom förordning.
Enligt den första värnpliktslagen av 1919 i det självständiga Finland fanns det en begränsad möjlighet att av särskilt vägande skäl göra värnplikten separat från de män som bar vapen, men det var först 1922 som man i huvudsak på religiösa grunder kunde få tjäna som sanitär eller i annan vapenfri tjänst inom den militära organisationen. Redan på 1920-t. krävde fredsrörelsen att den vapenfria tjänsten helt skulle separeras från den militära.
År 1931 stadfästes en lag som godkände samvetsskäl som grund för vapenfri tjänst, en 16 månaders samhällstjänst infördes. Närmare 600 personer utnyttjade denna möjlighet under de två första decennierna. Lagen gällde i fredstid. Under vinterkriget fick de som tillhörde denna kategori fortsätta sin tjänstgöring, men under fortsättningskriget kommenderades de ut i vapenfri tjänst vid fronten.
Enligt lagen om fullföljandet av värnplikten som obevärad av 1959 fick även andra än religiösa skäl en större tyngd då c. beviljades. Fredsrörelsen fortsatte på 1960-t. sitt arbete för dem som av etiska skäl inte kunde avtjäna sin militärtjänst. En prövningsnämnd granskade vapenvägrarnas övertygelse. Medlemmar av vissa religiösa rörelser, främst Jehovas vittnen, totalvägrade och dömdes genomgående till tukthus. För att råda bot på de problem som lagstiftningen och vapenvägrans ökande popularitet medförde började man i mitten av 1960-t. revidera lagen, och 1969 stadfästes slutligen en ny där begreppen c. och vapenfri tjänst skildes åt. C. slogs fast till 12 månader och den vapenfria tjänsten till 11 månader.
I civiltjänstlagen och -förordningen av 1991 slopades de prövningsnämnder som tidigare beviljat c. Då den individuella prövningen bortföll, förlängdes tjänstgöringstiden i stället till omkring 13 månader. En delegation för civiltjänstärenden tillsattes för att biträda arbetsministeriet vid utvecklandet av och tillsynen över c. Vidare inrättades fyra civiltjänstcentraler, som 1997 slogs samman, varvid verksamheten placerades vid Lappträsk utbildningscentral, även kallad Civiltjänstcentralen. (Joachim Mickwitz)