broar. På grund av svårigheten att färdas i terrängen och den rika förekomsten av vattendrag blev det i Finland redan tidigt nödvändigt att bygga b. vid de vägar som småningom uppstod (vägväsen, historia). Dels på basis av deras betydelse, dels på basis av byggnads- och underhållsskyldigheten indelades b. i äldsta tid i landsbroar, häradsbroar och lokala broar på samma sätt som de svenska landskapslagarna föreskrev. De viktigaste av de medeltida landsbroarna i Finland var Åbo bro, Korvensuu landsbro (Virmo), Abborfors landsbro vid mynningen av Kymmene älv samt Vuolenkoski bro vid dess övre lopp. Från början av nya tiden känner man en landsbro i Sjundeå (Pickalaviken). Känd är även landsbron över Svartån i Karis (Landsbro). Underhållet av de viktigaste b. var en kollektiv tunga, medan de flesta lokala b. sköttes antingen av byar eller av enskilda bönder.
B. byggdes ursprungligen av trä; den första stenbron i Finland tillkom vid Esbo gård 1777. Toby bro i Korsholm som byggdes 1780-81 är 85 m lång och har tre välvda öppningar. Bland finländska brobyggare i modern tid märks Harald Backman (1884-1968), som 1925 blev byråingenjör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och 1932-53 var verkets ställföreträdande chef. Under hans ledning konstruerades och byggdes över sextusen vägbroar.
Vid de allmänna vägarna fanns 2002 ca 13 600 b., vartill kom ett stort antal b. vid enskilda vägar och drygt halvtannat tusental järnvägsbroar (landets längsta järnvägsbro är den 542 m långa bron över Rutiån på Mårtensdalsbanan i Hfrs). Under 1900-talets sista decennium färdigställdes ett antal ståtliga vägbroar, bland dem Replotbron i Vasa skärgård och Saimenbron över sundet Puumalansalmi, "Saimens Gibraltar", där den sista landsvägsfärjan som betjänade landets huvudvägnät trafikerade. Årligen byggs ca 250 nya landsvägsbroar. (H. Backman, Historik över brobyggnadsverksamheten i Finland, 1931; Brobyggnadskonstens utveckling i Finland, 1947; Väellä, voimalla, taidolla: Suomen maa- ja vesirakentamisen historia, 1997)
Landets tio längsta landsvägsbroar 2002.
B. byggdes ursprungligen av trä; den första stenbron i Finland tillkom vid Esbo gård 1777. Toby bro i Korsholm som byggdes 1780-81 är 85 m lång och har tre välvda öppningar. Bland finländska brobyggare i modern tid märks Harald Backman (1884-1968), som 1925 blev byråingenjör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och 1932-53 var verkets ställföreträdande chef. Under hans ledning konstruerades och byggdes över sextusen vägbroar.
Vid de allmänna vägarna fanns 2002 ca 13 600 b., vartill kom ett stort antal b. vid enskilda vägar och drygt halvtannat tusental järnvägsbroar (landets längsta järnvägsbro är den 542 m långa bron över Rutiån på Mårtensdalsbanan i Hfrs). Under 1900-talets sista decennium färdigställdes ett antal ståtliga vägbroar, bland dem Replotbron i Vasa skärgård och Saimenbron över sundet Puumalansalmi, "Saimens Gibraltar", där den sista landsvägsfärjan som betjänade landets huvudvägnät trafikerade. Årligen byggs ca 250 nya landsvägsbroar. (H. Backman, Historik över brobyggnadsverksamheten i Finland, 1931; Brobyggnadskonstens utveckling i Finland, 1947; Väellä, voimalla, taidolla: Suomen maa- ja vesirakentamisen historia, 1997)
Landets tio längsta landsvägsbroar 2002.
| Bro | kommun | längd | byggnadsår |
| Replotbron | Korsholm | 1 045 m | 1997 |
| Tähtiniemibron | Heinola | 925 | 1993 |
| Kärkistensalmi bro | Korpilax | 788 | 1997 |
| Saimenbron | Puumala | 781 | 1995 |
| Lappviksbron | Hfrs | 597 | 1965 |
| Mansikkakoski bro | Imatra | 557 | 1973 |
| Suvantokatu bro | Joensuu | 542 | 1974 |
| Tervola bro | Tervola | 494 | 1975 |
| Kirjavanjärvi bro | Vichtis | 481 | 1976 |
| Kaitais sund | Tövsala | 477 | 1982 |
broar. Den drygt kilometerlånga Replotbron, som förbinder den stora ön Replot med fastlandet, färdigställdes 1997 och är Finlands längsta. Foto: Schildts bildarkiv, J. Johnson.
Toby stenbro som byggdes 1780-81 är 85 m lång och har tre välvda öppningar. Foto: Schildts bildarkiv.