Borgbacken, fi. Linnanmäki. Fornminnesområde på ö. åstranden i Borgå. Borgbacken är en sandkulle, som höjer sig ca 30 m över den närliggande havsytan. Den utgör ett fyrsidigt fäste, som omfattar två parallella mäktiga vallar, åtskilda av torra gravar. Med måtten 43 x 37 m är Borgbacken en av de största jordborgarna i Norden. Byggnaderna på platån allra överst har varit timrade. Borgen torde ha övergetts redan under senmedeltiden. Olika teorier har framkastats om dess ursprung. Arkeologiska grävningar 1884 och 1971 gav inte klara besked. Tidigare teorier om ett samband med dels de svenska korstågen till Nyland, dels de danska korstågen på 1190-talet har numera förkastats av historikerna. Det troligaste är att Borgbacken tillkom som en tyskpåverkad fogdeborg på Albrekt av Mecklenburgs tid på 1380-talet. Under åren 1387-96 fanns ett "Borgå fögderi", som under de nämnda åren styrdes, tydligen från Borgbacken, av tysken Markvard Lyncke. Fögderiet slopades 1396 och återfördes till Viborgs län. Vallarna i den regelbundna formen har motsvarigheter vid de vattenvägar som i n. Tyskland ända till 1300-talet ledde mot Östersjökusten. (T. Edgren/C.J. Gardberg, Borgå stads historia I, 1996; T. Edgren, Om det medeltida Borgå i allmänhet och Borgbacken i synnerhet. Finskt Museum 1985; C.J. Gardberg, Borgbacken i Borgå. Hist. Tidskrift för Finland 2/1994)
Borgbacken i Borgå med den s.k. Edelfeldtska furan, som konstnären avbildade på en känd oljemålning från 1892. Trädet hade vid det laget redan omkring 100 år på nacken. Foto: Sakari Niemi.