bevillning

bevillning, benämning på tidigare uttagna extraordinarie skatter. Bevillning hade före 1919 en central ställning i den offentliga hushållningen i Finland, då lantdagen i regel kunde höja statsförslagets slutsumma endast genom bevillning. Regeringen framlade bevillningspropositioner, då de normala statsbehoven inte längre kunde täckas enbart med statens fasta inkomster. Bevillning fick inte ges på obestämd tid. I den gamla ståndslantdagen fanns ett bevillningsutskott, som i egenskap av ständigt utskott beredde frågor angående bevillning. I enkammarlantdagen behandlades hithörande ärenden av finansutskottet. Under lantdagens förvaltning stod en särskild bevillningsfond, som 1919 sammansmältes med statens övriga allmänna medel.