Asikkala, kommun i Päijänne-Tavastland 30 km n.o. om Lahtis, Södra Finlands region. Areal 563 km2, invånare 8 552 (2010).
Asikkala är en av stora fjärdar och smala vikar splittrad skogsbygd kring s. ändan av Päijänne. Sjön står i förbindelse med Vesijärvi bl.a. genom en kanal som genombryter näset mellan sjöarna. Kommunens centraltätort, Vääksy, utbreder sig på båda sidor om kanalen. Asikkala genomdras av Inre Salpausselkä, som sänder flera utlöpare mot n., bl.a. den natursköna, inemot 10 km långa Pulkkilanharju, som bildar en brygga över Päijänne. Den s. om åsen belägna fjärden heter Asikkalanselkä. Här får Kymmene älv sin början, delvis genom en kanal (färdigbyggd 1878, öppnad i ombyggt skick 1965), Kalkkisten kanava (1 500 m), som förr hade stor betydelse för virkesflottningen. Vesivehmaa flygfält tjänstgjorde 1940-44 som bas för en jaktflygflottilj. En hangar där flygplan förvarats sedan 1948 är numera museum. Asikkala har främst trä- och metallindustri. Av egendomar kan nämnas Urajärvi gård. Den ägdes 1673-1917 av släkten von Heideman, vars sista i Finland levande medlem donerade dess två huvudbyggnader och ett stycke mark till Finska fornminnesföreningen. I den äldre byggnaden, som härstammar från 1700-t., öppnades ett museum 1928. Ett bokmagasin för Helsingfors universitetsbibliotek upprättades på gården 1954.
Asikkala, som omtalas första gången 1443 och några år senare som egen administrativ socken, hörde ursprungligen under Hollola, blev kapell på 1500-t. och bildade egen församling 1848; tegelkyrka (G. Vilenius) i nygotik, uppförd 1877-80. Städer planerades på 1700-t. på den gamla marknadsplatsen Anianpelto och på Pulkkilanharju. (Asikkalan seurakunta 1547-1947, 1947; Y. Blomstedt, Asikkalan historia, 1982; L. Muranen, Punainen ja valkoinen A., 1998)
Asikkala är en av stora fjärdar och smala vikar splittrad skogsbygd kring s. ändan av Päijänne. Sjön står i förbindelse med Vesijärvi bl.a. genom en kanal som genombryter näset mellan sjöarna. Kommunens centraltätort, Vääksy, utbreder sig på båda sidor om kanalen. Asikkala genomdras av Inre Salpausselkä, som sänder flera utlöpare mot n., bl.a. den natursköna, inemot 10 km långa Pulkkilanharju, som bildar en brygga över Päijänne. Den s. om åsen belägna fjärden heter Asikkalanselkä. Här får Kymmene älv sin början, delvis genom en kanal (färdigbyggd 1878, öppnad i ombyggt skick 1965), Kalkkisten kanava (1 500 m), som förr hade stor betydelse för virkesflottningen. Vesivehmaa flygfält tjänstgjorde 1940-44 som bas för en jaktflygflottilj. En hangar där flygplan förvarats sedan 1948 är numera museum. Asikkala har främst trä- och metallindustri. Av egendomar kan nämnas Urajärvi gård. Den ägdes 1673-1917 av släkten von Heideman, vars sista i Finland levande medlem donerade dess två huvudbyggnader och ett stycke mark till Finska fornminnesföreningen. I den äldre byggnaden, som härstammar från 1700-t., öppnades ett museum 1928. Ett bokmagasin för Helsingfors universitetsbibliotek upprättades på gården 1954.
Asikkala, som omtalas första gången 1443 och några år senare som egen administrativ socken, hörde ursprungligen under Hollola, blev kapell på 1500-t. och bildade egen församling 1848; tegelkyrka (G. Vilenius) i nygotik, uppförd 1877-80. Städer planerades på 1700-t. på den gamla marknadsplatsen Anianpelto och på Pulkkilanharju. (Asikkalan seurakunta 1547-1947, 1947; Y. Blomstedt, Asikkalan historia, 1982; L. Muranen, Punainen ja valkoinen A., 1998)
Asikkala har ca 600 km insjöstränder och rika fiskevatten, något som förmodligen har bidragit till uppkomsten av en internationellt känd fiskeredskapstillverkare, Rapala. Karta: Geografiska institutionen vid Helsingfors Universitet. Källor för areal- och befolkningsuppgifter: Kommunportalen/Statistikcentralen.
Gamla huvudbyggnaden på Urajärvi gård 1913. Foto: Schildts bildarkiv, Signe Brander.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.