arméns flotta, en skärgårdsflotta för nära samverkan med landstridskrafterna, organiserad 1756 av Augustin Ehrensvärd. På Sveaborg upprättades 1769-79 en flotteskader, benämnd "arméns flotta i Finland", som 1777 förenades med galäreskadern i Stockholm till en kår, "arméns flotta". I denna ingick fyra fartygstyper, som konstruerats särskilt för artilleristrid och uppkallats efter de finska namnen på landskapen i Finland. De fick sitt elddop i kriget 1788-90. Ritningarna till dessa fartyg, s.k. skärgårdsfregatter av typerna turuma (längd 37,4 m, bredd 9,2 m, djupgående 3,3 m) och hemmema (längd 43,3 m, bredd 10,7 m, djupgående 3,0 m) samt två mindre typer, udema (längd 31,8 m, bredd 8,0 m, djupgående 1,9 m) och pojama (längd 29,1 m, bredd 5,9 m och djupgående 1,8 m), var utförda av underskeppsbyggmästaren vid flottan, Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808), som 1760-64 för detta ändamål var stationerad på Sveaborg. Fartygen, av vilka en del var byggda på Sveaborg, hade en kraftig bestyckning, men lämnade en del övrigt att önska beträffande manöverbarheten. Totalt bestod a. 1790 av 285 bestyckade fartyg med en bemanning på inemot 25 000 man. (O. Nikula, Svenska skärgårdsflottan 1756-1791, 1933; Skärgårdsflottan, red. H. Norman, 2000)
arméns flotta. Bestod av Stockholmseskadern (bas Skeppsholmen, Stockholm) och Finska eskadern (bas Sveaborg), båda under befäl av en överste. Skärgårdsfregatterna av typen Pojama (bilden) hade 14 årpar och en besättning på 105 man. Foto: Krigsarkivet, Stockholm.