amatörteater. A. i Finland kan leda sitt ursprung från en föreställning som uppfördes (på latin) av studenter i samband med Åbo akademis invigning 1640. Sju år senare förevisades ett skådespel av Finlands första dramatiska författare, Jacob Chronander, och 1650 uppfördes också ett mindre stycke på finska. De akademiska aktörerna var synnerligen aktiva under dessa år; akademins professorer hade överinseendet, när pjäserna övades in. Några årtionden senare uppfördes Peter Carstenius pjäs Thet himmelske Konsistorium i Viborg. - På 1700-t. intresserade sig Viborgs ryska societet för amatörspektakel i så hög grad att de lät uppföra ett trähus för sina sceniska övningar; scenspråket där var tyska.
En annan form av a. var sällskapsspektaklen på 1700- och 1800-t. Unga damer och herrar ur societeten övade in pjäser, som framfördes i stadsvåningar eller på lantgods. Det första offentliga amatörspektaklet gick av stapeln på 1820-t. i societetshusets salong i Åbo, där Nils Henrik Pinello var en drivande kraft. Pjäserna uppfördes oftast mot entréavgift till förmån för något kulturellt ändamål, t.ex. studenthusbygget i Hfrs på 1850-t.
Också i finsksinnade kretsar ivrade man för sällskapsteater; man ville visa att finska språket kunde brukas som scenspråk. På 1850-t. uppförde studenter också värdefullare dramatik, s.s. Holbergs Erasmus Montanus i Pietari Hannikainens finska version, kallad Antonius Putronius. En livlig verksamhet utvecklades också av Suomalainen seuras dramatiska sektion, vars medlemmar övade in till finska översatta operor och pjäser som uppfördes på Arkadiateatern.
En vacker prestation var även uruppförandet av operan Kung Carls jakt 1852, med musik av Fredrik Pacius och libretto av Zachris Topelius. I roller och körer medverkade ungdomar ur huvudstadens societet. Operan uppfördes nio gånger och väckte så stor entusiasm att en aktieteckning igångsattes för byggandet av ett nytt teaterhus av sten.
Från mitten av 1800-t. bildades dramatiska föreningar i städer och samhällen på många håll i landet. Livaktig sällskapsteater utövades bl.a. i Kristinestad, Jakobstad, Viborg, Vasa, Björneborg och Tfrs. Denna form av teater hade blivit ett societetsnöje, men den konstnärliga nivån var inte särskilt hög. På ett högre plan stod Dramatiska amatörklubben i Hfrs, som arbetade 1895-98, bildad av författare och konstnärer.
De politiska och kulturella strävandena under senare delen av 1800-t. gav upphov till flera massrörelser, där a. från början intog en framträdande plats: ungdomsrörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Man insåg tidigt, att teatern är ett bildningsmedel av rang och ett utmärkt medel att föra fram ett ideellt budskap. Inom finska arbetarkretsar väcktes teaterintresset kring sekelskiftet 1900. Arbetarföreningarna runt om i landet grundade teaterklubbar eller amatörteatersällskap, som småningom gav upphov till fasta arbetarteatrar.
Finland har ibland kallats amatörteaterverksamhetens förlovade land. Särskilt för ungdomsföreningarna på landsbygden har a. haft stor betydelse. Föreningsteatrarnas repertoar har mestadels bestått av folkliga skådespel, ofta med lokal anknytning, men också krävande moderna och klassiska pjäser, såväl inhemska som utländska, har med framgång spelats av amatörer.
Svenska teaterföreningen i Finland bildades 1913. Den understödde amatörteaterverksamheten inom ungdomsföreningarna och sände ut instruktörer till de nyländska bygderna. I svenska Österbotten utövade Nykarlebybokhandlaren Josef Herler en banbrytande verksamhet på 1920-, -30- och -40-t. som instruktör och ledare för amatörteatergrupperna. Kulturföreningarnas amatörteaterdagar på 1930- och -40-t. var en årligen återkommande mönstring på Arbetets vänners stora scen i Hfrs, där även landsbygdens ungdomsföreningar ställde upp med pjäser inövade av yrkesskådespelare. Inom föreningen Brage bildades 1914 en dramatisk sektion, Bragedramaten, som uppförde bl.a. större folkliga pjäser på Svenska teatern några spelkvällar per år, växlande med mindre uppsättningar i Brages festsal. Till amatörteaterns sfär hör även den svenska Studentteatern och den finska, Ylioppilasteatteri. Elannon näyttämö, Elantos scen, är en av landets äldsta amatörteatrar, gr. 1921.
A. aktiverades betydligt under senare delen av 1900-t. och fann en viktig verksamhetsform i friluftsföreställningar sommartid, delvis anordnade med bistånd av professionella krafter (friluftsteater). De utgör i dag ett framträdande inslag i amatörteaterverksamheten.
Ett av de mest kända evenemangen inom a. är de sedan 1953 årligen återkommande Kivispelen i Nurmijärvi. I Svenskfinland är det främst Finlands svenska ungdomsförbund som står för teateruppföranden ute i bygderna; av förbundets lokalföreningar har ett hundratal teater på sitt program. Av finlandssvenska amatörteaterscener kan nämnas Närpes teater, Lurens och Raseborg samt Glims och ett flertal mindre. I Jakobstad verkar amatörteatergruppen TeaterJacob, på Åland Teaterföreningen i Mariehamn och i Karis TryckeriTeatern, som är teaterlinjens vid Västra Nylands folkhögskola scen. Svenska Österbotten är känt för sin livaktiga revyteaterverksamhet under vinterhalvåret, men revyer spelas av amatörer även på andra håll i Svenskfinland. I s. Finland uppförs mycket musikteater.
A. saknade länge ett organ för samordning av de talrika lokala föreningarnas teatersträvanden. En topporganisation för de finskspråkiga amatörteaterorganisationer som har landsbygden som huvudsakligt arbetsfält grundades 1948 med Suomen harrastajateatteriliitto, bland vars medlemsorganisationer märks Suomen nuorison liitto, centerns ungdomsorganisation och Karjalan liitto. Vid sidan av Suomen harrastajateatteriliitto arbetar Finlands svenska ungdomsförbund och arbetarteaterorganisationen Työväen näyttämöiden liitto. En samarbetskommitté för hela amatörteaterfältet, Finlands IATA/NAR-center, bildades 1968. Kommittén handhar ärenden som rör representationen av finländsk a. utomlands.
En annan form av a. var sällskapsspektaklen på 1700- och 1800-t. Unga damer och herrar ur societeten övade in pjäser, som framfördes i stadsvåningar eller på lantgods. Det första offentliga amatörspektaklet gick av stapeln på 1820-t. i societetshusets salong i Åbo, där Nils Henrik Pinello var en drivande kraft. Pjäserna uppfördes oftast mot entréavgift till förmån för något kulturellt ändamål, t.ex. studenthusbygget i Hfrs på 1850-t.
Också i finsksinnade kretsar ivrade man för sällskapsteater; man ville visa att finska språket kunde brukas som scenspråk. På 1850-t. uppförde studenter också värdefullare dramatik, s.s. Holbergs Erasmus Montanus i Pietari Hannikainens finska version, kallad Antonius Putronius. En livlig verksamhet utvecklades också av Suomalainen seuras dramatiska sektion, vars medlemmar övade in till finska översatta operor och pjäser som uppfördes på Arkadiateatern.
En vacker prestation var även uruppförandet av operan Kung Carls jakt 1852, med musik av Fredrik Pacius och libretto av Zachris Topelius. I roller och körer medverkade ungdomar ur huvudstadens societet. Operan uppfördes nio gånger och väckte så stor entusiasm att en aktieteckning igångsattes för byggandet av ett nytt teaterhus av sten.
Från mitten av 1800-t. bildades dramatiska föreningar i städer och samhällen på många håll i landet. Livaktig sällskapsteater utövades bl.a. i Kristinestad, Jakobstad, Viborg, Vasa, Björneborg och Tfrs. Denna form av teater hade blivit ett societetsnöje, men den konstnärliga nivån var inte särskilt hög. På ett högre plan stod Dramatiska amatörklubben i Hfrs, som arbetade 1895-98, bildad av författare och konstnärer.
De politiska och kulturella strävandena under senare delen av 1800-t. gav upphov till flera massrörelser, där a. från början intog en framträdande plats: ungdomsrörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Man insåg tidigt, att teatern är ett bildningsmedel av rang och ett utmärkt medel att föra fram ett ideellt budskap. Inom finska arbetarkretsar väcktes teaterintresset kring sekelskiftet 1900. Arbetarföreningarna runt om i landet grundade teaterklubbar eller amatörteatersällskap, som småningom gav upphov till fasta arbetarteatrar.
Finland har ibland kallats amatörteaterverksamhetens förlovade land. Särskilt för ungdomsföreningarna på landsbygden har a. haft stor betydelse. Föreningsteatrarnas repertoar har mestadels bestått av folkliga skådespel, ofta med lokal anknytning, men också krävande moderna och klassiska pjäser, såväl inhemska som utländska, har med framgång spelats av amatörer.
Svenska teaterföreningen i Finland bildades 1913. Den understödde amatörteaterverksamheten inom ungdomsföreningarna och sände ut instruktörer till de nyländska bygderna. I svenska Österbotten utövade Nykarlebybokhandlaren Josef Herler en banbrytande verksamhet på 1920-, -30- och -40-t. som instruktör och ledare för amatörteatergrupperna. Kulturföreningarnas amatörteaterdagar på 1930- och -40-t. var en årligen återkommande mönstring på Arbetets vänners stora scen i Hfrs, där även landsbygdens ungdomsföreningar ställde upp med pjäser inövade av yrkesskådespelare. Inom föreningen Brage bildades 1914 en dramatisk sektion, Bragedramaten, som uppförde bl.a. större folkliga pjäser på Svenska teatern några spelkvällar per år, växlande med mindre uppsättningar i Brages festsal. Till amatörteaterns sfär hör även den svenska Studentteatern och den finska, Ylioppilasteatteri. Elannon näyttämö, Elantos scen, är en av landets äldsta amatörteatrar, gr. 1921.
A. aktiverades betydligt under senare delen av 1900-t. och fann en viktig verksamhetsform i friluftsföreställningar sommartid, delvis anordnade med bistånd av professionella krafter (friluftsteater). De utgör i dag ett framträdande inslag i amatörteaterverksamheten.
Ett av de mest kända evenemangen inom a. är de sedan 1953 årligen återkommande Kivispelen i Nurmijärvi. I Svenskfinland är det främst Finlands svenska ungdomsförbund som står för teateruppföranden ute i bygderna; av förbundets lokalföreningar har ett hundratal teater på sitt program. Av finlandssvenska amatörteaterscener kan nämnas Närpes teater, Lurens och Raseborg samt Glims och ett flertal mindre. I Jakobstad verkar amatörteatergruppen TeaterJacob, på Åland Teaterföreningen i Mariehamn och i Karis TryckeriTeatern, som är teaterlinjens vid Västra Nylands folkhögskola scen. Svenska Österbotten är känt för sin livaktiga revyteaterverksamhet under vinterhalvåret, men revyer spelas av amatörer även på andra håll i Svenskfinland. I s. Finland uppförs mycket musikteater.
A. saknade länge ett organ för samordning av de talrika lokala föreningarnas teatersträvanden. En topporganisation för de finskspråkiga amatörteaterorganisationer som har landsbygden som huvudsakligt arbetsfält grundades 1948 med Suomen harrastajateatteriliitto, bland vars medlemsorganisationer märks Suomen nuorison liitto, centerns ungdomsorganisation och Karjalan liitto. Vid sidan av Suomen harrastajateatteriliitto arbetar Finlands svenska ungdomsförbund och arbetarteaterorganisationen Työväen näyttämöiden liitto. En samarbetskommitté för hela amatörteaterfältet, Finlands IATA/NAR-center, bildades 1968. Kommittén handhar ärenden som rör representationen av finländsk a. utomlands.
amatörteater. Emilia Lindström som fru Pruselius i Världens Bästa Astrid som uppfördes på Glims sommarteater år 2002. Sommarteaterverksamheten bedrevs 1973-2005 på Glims av Esbobygdens ungdomsförbund. Från och med sommaren 2006 kallar sig teatern Finns sommarteater och spelar på en utomhusscen i närheten av Finns folkhögskola. Foto: Esbobygdens ungdomsförbund rf.