Alexander III (1845-1894), kejsare av Ryssland 1881-94, storfurste av Finland, son till Alexander II. Mordet på fadern satte i många avseenden sin prägel på hans regeringstid. Han tog avstånd från A. II:s reformsträvanden och bedrev en reaktionär politik med hjälp av censur och hemlig polis. Icke-ryska folkgrupper utsattes för förryskningskampanjer. Samtidigt satsades emellertid på en utveckling av imperiets ekonomi med industrialisering och utbyggnad av järnvägsnätet.
Enligt en äldre, traditionell syn var A. också i sin Finlands-politik en reaktionär kejsare som inledde den centraliserings- och förryskningspolitik, vilken kulminerade i de s.k. ofärdsåren. Enligt nyare forskning var A. en konstitutionell monark som respekterade Finlands grundlagar och satte värde på finländarnas lojalitet. De växande centraliseringssträvandena inom imperiet och den slavofila kritiken mot Finlands ställning försökte han tillmötesgå utan att i grunden bryta mot lagen. Kraven att det finländska post-, mynt- och tullväsendet skulle bringas i överensstämmelse med sina ryska motsvarigheter inskränktes till att postväsendet underställdes ryska myndigheter. Han avvärjde också andra strävanden som hade inneburit en försvagning av Finlands särställning.
A. besökte Finland upprepade gånger. Tillsammans med sig gemål, den danska prinsessan Dagmar (kejsarinnan Maria Feodorovna) tillbringade han gärna några sorglösa sommarveckor på kryssning med den kejserliga jakten i den finländska skärgården eller på "fiskestugan" vid Langinkoski i Kotka. (E. Bergh, Finland under det första årtiondet af kejsar A. III:s regering, 1894; Keisarin juna: Romanovit Suomen rautateillä, 1998; J.&P. Tuomi-Nikula, Kejsaren i skärgården, 2002) (Stig Jaatinen)
Enligt en äldre, traditionell syn var A. också i sin Finlands-politik en reaktionär kejsare som inledde den centraliserings- och förryskningspolitik, vilken kulminerade i de s.k. ofärdsåren. Enligt nyare forskning var A. en konstitutionell monark som respekterade Finlands grundlagar och satte värde på finländarnas lojalitet. De växande centraliseringssträvandena inom imperiet och den slavofila kritiken mot Finlands ställning försökte han tillmötesgå utan att i grunden bryta mot lagen. Kraven att det finländska post-, mynt- och tullväsendet skulle bringas i överensstämmelse med sina ryska motsvarigheter inskränktes till att postväsendet underställdes ryska myndigheter. Han avvärjde också andra strävanden som hade inneburit en försvagning av Finlands särställning.
A. besökte Finland upprepade gånger. Tillsammans med sig gemål, den danska prinsessan Dagmar (kejsarinnan Maria Feodorovna) tillbringade han gärna några sorglösa sommarveckor på kryssning med den kejserliga jakten i den finländska skärgården eller på "fiskestugan" vid Langinkoski i Kotka. (E. Bergh, Finland under det första årtiondet af kejsar A. III:s regering, 1894; Keisarin juna: Romanovit Suomen rautateillä, 1998; J.&P. Tuomi-Nikula, Kejsaren i skärgården, 2002) (Stig Jaatinen)