af Schulten, August Benjamin (Atte) (f. 19/12 1856 Viborg, d. 29/9 1912 Paris), kemist, fil.dr 1881, docent i kemi vid Helsingfors universitet 1881-1904. S. var medlem av en ätt med en lång tradition inom den akademiska världen. Hans doktorsavhandling beskrev den första syntesen av en zeolit, och betraktades som så förtjänstfull att han blev utnämnd till docent på endast denna merit. Under 1880- o. 90-t. undervisade S. i kemi, mineralogi och geologi vid Helsingfors universitet. S. blev erbjuden anställning som adjunkt i kemi (bitr. prof.) redan 1889, och senare också 1894, men S. avböjde med hänvisning till bristande kunskaper i finska.
S:s forskning omfattar huvudsakligen oorganiska synteser, främst mineralsynteser. Han var en föregångare i syntetisering av mineral, speciellt framställda ur lösningar (den s.k. våta vägen) och för det mesta under normalt tryck. S. utförde sina synteser på geologisk-mineralogiska institutionens geokemiska laboratorium. På sin tid hann S. längre än någon annan, i synnerhet i framställningen av såväl kristalliserade produkter som av mycket svårlösliga föreningar. Stor precision i utförandet samt noggrann bestämning av produkternas kristallografiska och optiska egenskaper utmärkte hans arbeten. 1926 upptäcktes i Tsumeb i Namibien (tid. Sydvästafrika) ett nytt mineral, en blyarsenathydroxid, som gavs namnet schultenit efter S., som tidigare syntetiserat och beskrivit samma förenings kristallografiska och optiska egenskaper.
S. var från 1901, då han erhöll ett 3-årigt stipendium för studier utomlands, bosatt i Paris, där han fick ett eget välutrustat laboratorium vid Sorbonne. S. publicerade ca 70 vetenskapliga artiklar rörande mineralsynteser, de flesta i franska vetenskapliga serier. Han deltog i mineralletning i Skandinavien och i Algeriet, och ledde bauxitproduktionen vid en anläggning i Brignoles i södra Frankrike. Ett stort antal av hans syntetiska mineral och salter finns i Helsingfors universitets mineralkabinetts samlingar. (F.S./R.T.)
S:s forskning omfattar huvudsakligen oorganiska synteser, främst mineralsynteser. Han var en föregångare i syntetisering av mineral, speciellt framställda ur lösningar (den s.k. våta vägen) och för det mesta under normalt tryck. S. utförde sina synteser på geologisk-mineralogiska institutionens geokemiska laboratorium. På sin tid hann S. längre än någon annan, i synnerhet i framställningen av såväl kristalliserade produkter som av mycket svårlösliga föreningar. Stor precision i utförandet samt noggrann bestämning av produkternas kristallografiska och optiska egenskaper utmärkte hans arbeten. 1926 upptäcktes i Tsumeb i Namibien (tid. Sydvästafrika) ett nytt mineral, en blyarsenathydroxid, som gavs namnet schultenit efter S., som tidigare syntetiserat och beskrivit samma förenings kristallografiska och optiska egenskaper.
S. var från 1901, då han erhöll ett 3-årigt stipendium för studier utomlands, bosatt i Paris, där han fick ett eget välutrustat laboratorium vid Sorbonne. S. publicerade ca 70 vetenskapliga artiklar rörande mineralsynteser, de flesta i franska vetenskapliga serier. Han deltog i mineralletning i Skandinavien och i Algeriet, och ledde bauxitproduktionen vid en anläggning i Brignoles i södra Frankrike. Ett stort antal av hans syntetiska mineral och salter finns i Helsingfors universitets mineralkabinetts samlingar. (F.S./R.T.)