adoption, att uppta någon som sitt barn. Enligt adoptionslagen av 1985 (reviderad på vissa punkter 2009) är syftet med a. att främja barnets bästa genom att ett förälder-barnförhållande fastställs mellan den som skall adopteras och adoptanten. En person som fyllt 25 år, i undantagsfall 18 år, kan adoptera minderårigt barn, om a. prövas vara till barnets bästa och det har utretts att barnet kommer att få god vård och uppfostran hos adoptanten. I speciella fall kan även en myndig person adopteras. Regeln är att barnet skall adopteras av båda makarna, om den som vill adoptera är gift. Andra än makar kan inte adoptera gemensamt. A. fastställs av domstol.
Genom a. upphör det rättsliga förhållandet mellan adoptivbarnet och dess tidigare föräldrar, och släktskap räknas härefter mellan adoptivbarnet och adoptantens släktingar. Adoptivbarnet infogas i familjen med samma rättigheter som biologiska barn. På denna punkt skiljer sig lagstiftningen fr.o.m. år 1980 markant från den tidigare lagen av 1925.
En a. bör föregås av adoptionsrådgivning som ges av kommunens socialbyrå eller Rädda barnen, som är den enda auktoriserade adoptionsbyrån i Finland. Syftet med rådgivningen är att bevaka barnets bästa samt bistå barnets föräldrar och adoptanten. A. från utlandet förutsätter ytterligare att adoptanten får ett adoptionstillstånd av social- och hälsovårdsministeriets nämnd för internationella adoptionsärenden. A. från utlandet styrs förutom av finländsk adoptionslagstiftning och FN:s konvention om barnets rättigheter av Haag-konventionen om internationella adoptioner och lagstiftningen i barnets ursprungsland.
Sedan början av 2000-talet har ca 200 barn årligen adopterats från utlandet. De inhemska a:s antal årligen är omkring 50. Auktoriserade organ för internationell adoptionstjänst i Finland är Helsingfors stads socialbyrå, Interpedia och Rädda Barnen. Folkpensionsanstalten betalar sedan 2002 ett bidrag till adoptivföräldrar som täcker en del av kostnaderna för internationella a.
Genom a. upphör det rättsliga förhållandet mellan adoptivbarnet och dess tidigare föräldrar, och släktskap räknas härefter mellan adoptivbarnet och adoptantens släktingar. Adoptivbarnet infogas i familjen med samma rättigheter som biologiska barn. På denna punkt skiljer sig lagstiftningen fr.o.m. år 1980 markant från den tidigare lagen av 1925.
En a. bör föregås av adoptionsrådgivning som ges av kommunens socialbyrå eller Rädda barnen, som är den enda auktoriserade adoptionsbyrån i Finland. Syftet med rådgivningen är att bevaka barnets bästa samt bistå barnets föräldrar och adoptanten. A. från utlandet förutsätter ytterligare att adoptanten får ett adoptionstillstånd av social- och hälsovårdsministeriets nämnd för internationella adoptionsärenden. A. från utlandet styrs förutom av finländsk adoptionslagstiftning och FN:s konvention om barnets rättigheter av Haag-konventionen om internationella adoptioner och lagstiftningen i barnets ursprungsland.
Sedan början av 2000-talet har ca 200 barn årligen adopterats från utlandet. De inhemska a:s antal årligen är omkring 50. Auktoriserade organ för internationell adoptionstjänst i Finland är Helsingfors stads socialbyrå, Interpedia och Rädda Barnen. Folkpensionsanstalten betalar sedan 2002 ett bidrag till adoptivföräldrar som täcker en del av kostnaderna för internationella a.