Adlercreutz, Carl Johan (född 27/4 1757 Borgå sn, död 21/8 1815 Stockholm), militär, general av kavalleriet (1811), greve 1814. Adlercreutz föddes på släktgodset Kiala och gick tidigt i krigstjänst, utmärkte sig i kriget 1788-90, blev 1792 chef för Nylands dragoner och uppställde 1804 ett värvat infanteriregemente. Vid krigsutbrottet 1808 blev han brigadchef men fick snart överta posten som generaladjutant hos överbefälhavaren Klingspor. Han vann segrarna vid Siikajoki, Lappo och Alavo, men förlorade slagen vid Ruona, Salmis och Oravais (finska kriget). Adlercreutz undertecknade konventionen i Olkijoki och avgick vid ingången av 1809 sedan armén slagit läger i Torneå. Kort därefter infann sig Adlercrutz i Stockholm, där han spelade en betydelsefull roll vid statskuppen mot Gustav IV Adolf i mars 1809; det var han som lät arrestera kungen. Han blev statsråd och var kronprins Karl Johans stabschef under krigen i Tyskland och Norge 1813-14. Adlercreutz var den ende Finlandsfödde i arméns högre befäl. Han var ingen stor fältherre, men en käck officer och uppburen chef, som alltid personligen ledde striden. (G. Rein, Karl Johan A., 2 bd, 1925-27)
Adlercreutz, Carl Johan. Trots segrar som skänkte honom hjälterykte, förmådde han ställd inför övermakten 1808 inte ge kriget en segerrik utgång. Foto: Museiverket.