samhälle med sammanträngd befolkning
samhälle med sammanträngd befolkning, tidigare beteckning för vissa samhällen i landsorten, som bildades för att ordna och handha förhållandena vid tätare bosättning. Sådana samhällen, till vilka kunde höra områden från en eller flera kommuner inom samma län, började grundas efter 1898, då en förordning därom utfärdades. 1935 fanns 30 s. med en sammanlagd befolkning på 57 600 personer. Under årens lopp bildades totalt ca 40 s., av vilka en del sedermera ombildades till köpingar eller inkorporerades med städer. De återstående s. upplöstes genom ett statsrådsbeslut av 1955.