Lovisa Tillbaka

Lovisa, fi. Loviisa, stad i ö. Nyland vid Finska viken, Södra Finland. Landareal 850 km2, vattenareal 900 km2, invånare ca 15 700 varav 43 % svenskspråkiga (2010). Lovisa stad sammanslogs vid ingången av 2010 med Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner.

Fram till år 2010 bredde stadens område (45 km2) ut sig på var sida av Lovisaviken. På vikens v. strand finns stadens centrum och där löper Kvarnåsen, en mäktig sandhöjning med spridda anhopningar av väldiga kullerstenar, i nord-sydlig riktning.

Staden tillkom ursprungligen för att ersätta Fredrikshamn, som gått förlorat genom freden i Åbo 1743. I fundationsbrevet 1745 fick orten namnet Degerby, men döptes 1752 om efter den dåvarande drottningen Lovisa Ulrika. Den var residensstad i Kymmenegårds län 1748-75. Enligt planer som uppgjorts av Augustin Ehrensvärd skulle Lovisa befästas, men endast Svartholms fästning vid inloppet till viken fullbordades. Till skydd för staden anlades vid landsvägen österut även de relativt välbevarade bastionerna Ungern och Rosen, som idag används bl.a. vid större friluftsfester. Efter 1808-09 års krig förlorade Lovisa sin militära och till en början även ekonomiska betydelse, innan en blomstrande sågrörelse uppstod. En annan viktig näring under denna tid var sjöfarten; staden hade i mitten av 1800-t. en av landets största handelsflottor. Den stora branden under Krimkriget 5- 6/7 1855 resulterade emellertid i tillbakagång, som ytterligare underströks av dåliga kommunikationer med inlandet. Denna brist avhjälptes 1900, då en smalspårig bana Lovisa-Vesijärvi (Lahtis) blev färdig (82 km, övertogs av staten 1959 och fick normal spårvidd 1960). Samtidigt byggdes en djuphamn i Valkom, som blev den nya banans ändpunkt, belägen 6 km s. om centrum; viktig export- (främst skogsindustriprodukter) och importhamn med drygt 670 m kaj (2003). Staden erövrades under kriget 1918 av de röda och befriades 7/4 av det tyska detachementet Brandenstein, som landstigit i Valkom. Under tiden mellan de båda världskrigen blev Lovisa åter en betydande sjöfartsstad genom de snabbt expanderande Nordströmrederierna, vilkas sillfångarflottor i förening med en nyetablerad fiskfabrik (Nordström, Ragnar) gjorde att orten under en period mest var känd som "sillstaden". Några decennier efter andra världskriget upplevde Lovisa en ny period av uppgång genom byggandet av de båda kärnreaktorerna på Hästholmen (energiförsörjning).

Fortums kraftverk på Hästholmen är idag den största arbetsgivaren i staden (440 anst. 2003); inom industrin märks f.ö. elmotståndstillverkaren Loval Oy (gr. 1960, 215 anst. 2003), Oy Eltete Ab (gr. 1987, förädling av pappersprodukter, 180 anst. 2003) och Hollming Works Oy (85 anst. 2003), som 2002 övertog en 1945 grundad mekanisk verkstad (Rauma-Repola) i Valkom. En stor sysselsättare är även speditions- och stuveribolaget Oy R. Nordström & Co Ab (gr. 1928, 100 anst. 2003), som är en kvarleva av den tidigare mäktiga Nordströmkoncernen.

Stadens idylliska läge har gjort den till en omtyckt rekreationsort under sommaren. Under senare delen av 1800-t. och i början av 1900-t. var Lovisa vattenkuranstalt (arbetade 1865-1936) med sina radioaktiva källor mycket frekventerad. Inom centrumbebyggelsen, där stenhus i två våningar är förhärskande, märks rådhuset (G.T. Chiewitz, 1862) och kyrkan (G.T. Chiewitz, 1865) i gotisk stil. Kommendanthuset (1755) inrymmer sedan 1962 stadens museum, gr. 1904. Den äldsta byggnaden på det gamla stadsområdet i Lovisa är flygelbyggnaden på Degerby gamla rusthåll, på vars mark staden ursprungligen anlades. Gammal trähusbebyggelse finns även kring Saltbodtorget i Nedre stan med Skeppsbron. Stadsbilden pryds bl.a. av en frihetsstaty, upprest 1918 (E. Kuhlefelt-Ekelund), skulpturen "Tranor" (J. Mäntynen, 1950) och ett minnesmärke över Sibelius (M. Haupt, 1964), som tillbringade sin ungdoms somrar i Lovisa. Villa Biaudet på Kvarnåsen (Biaudet, Ulla) är sedan 1969 Finlands svenska författareförenings stipendiebostad. Av evenemang kan nämnas Sibeliusdagarna, en musikfestival som har arrangerats årligen sedan 1989. Lovisa är utgivningsort för tidningen Östra Nyland. (G. Nikander/J. Cederlöf, Lovisa stads historia, 3 bd, 1930-39; O. Sirén, Lovisa stads historia 1745-1995, 1995; K. Warjus, Salt, trä och järn: utrikes sjöfart på Degerby-Lovisa 1745-1807, 2004)


Lovisa2010AP.jpgLovisa. Vid ingången av år 2010 sammanslogs Lovisa stad med Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.

Lovisa<i>gammal.jpgLovisa. Till år 2010 omfattade staden endast landområden som omgav Lovisaviken. Karta Arttu Paarlahti.

Lovisatorg.jpgLovisa fick sitt namn i samband med konung Adolf Fredriks besök 1752. Konungen fattade tycke för orten - som då hette Degerby - och skänkte den det nya namnet efter sin gemål, drottning Lovisa Ulrika. Rådhustorget kantas av två byggnader i gotisk stil som utformats av G.T. Chiewitz, rådhuset (1862) och kyrkan (1865). Foto: Sakari Niemi.

LOVIISA.jpg

Bildkälla: Finl. kommunförbund.


Aktörer
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
utgivare: Svenska folkskolans vänner
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 27.04.2012 av Johan Lindberg
Uppdaterat 27.04.2012 av Johan Lindberg