Finlands Bank Tillbaka

Finlands Bank. F:s ställning förändrades radikalt då Finland gick med i den europeiska ekonomiska och monetära unionen EMU fr.o.m. början av 1999. Den gemensamma valutan euron ersatte de nationella valutorna från början av 2002. F. är en av euroområdets för närvarande (2011) 16 nationella centralbanker. För EMU-länderna innebar euron att de bedriver en gemensam penning- och valutapolitik inom ramen för det europeiska centralbankssystemet ESCB, som leds av Europeiska centralbanken (ECB) i Frankfurt. EMU-ländernas nationella centralbankschefer och ECB:s direktion bildar ECB-rådet, som sammanträder regelbundet i Frankfurt. De nationella centralbankerna deltar i beredningen av ECB-rådets beslut och verkställer i praktiken en stor del av besluten decentraliserat. F. svarar även för penningförsörjningen inom landet, valutareservens förvaltning och betalningssystemets utveckling.

F. bildades 1811 i Åbo under namn av Wäxel-, Låne- och Depositions-Contoiret i Stor-Furstendömet Finland, och flyttades 1819 till Hfrs. Den lydde först förvaltningsmässigt under senaten, men underställdes 1868 lantdagen. År 1886 erhöll F. monopol på sedelutgivningen. Bankens verksamhet övervakas (förutom av ECB) av riksdagen och dess bankfullmäktige, som är nio till antalet. Bankens ledning handhas av en direktion, bestående av ordförande, d.v.s. chefdirektören, och högst fem andra medlemmar. F. är formellt oberoende av landets regering och har bevarat ett rätt stort mått av självständighet.

F:s centrala mål är detsamma som eurosystemets: att upprätthålla prisstabilitet och stödja uppnåendet av andra ekonomiskt-politiska mål utan att äventyra prisstabilitetsmålet. F. upprätthåller också ett forskningsinstitut för transitionsekonomier. F. svarar för Finlands kontakter med Internationella valutafonden IMF i samarbete med finansministeriet.

F. hade vid årsskiftet 2010-11 ca 460 anställda. Vid sidan av huvudkontoret i Hfrs har F. fem kontor i Hfrs-Vanda, Kuopio, Tfrs, och Uleåborg. Banken utger bl.a. F:s årsbok och ekonomiska översikter, bl.a. kvartalstidskrifterna Euro & Talous (7 nr/år) och Bank of Finland Bulletin, startad 1921. F:s myntmuseum öppnades år 2003. Se även Finansinspektionen.

Byggnaden, vars monumentala arkitektur fick formen av ett renässanspalats, planerades av den tyska arkitekten Ludwig Bohnstedt (1822-85), som segrade i en internationell arkitekttävling 1876. På detta sätt bröts en gammal tradition, enligt vilken byggnadsöverstyrelsens högsta chef hade fått planera de viktigaste statliga byggnaderna. Byggnaden färdigställdes 1883 enligt arbetsritningar av F.A. Sjöström. Utanför byggnaden finns en staty av J.V. Snellman, skapad av Emil Wikström 1923. I januari 2011 visades F:s värdefulla konstsamling för allmänheten under fyra dagars tid som ett led i 200-årsfestligheterna. H.E. Pipping, Från pappersrubel till guldmark. F. 1811-1877, 1961, I guldmyntfotens hägn. F. 1878-1914, 1969; R. Rossi, Suomen pankin korkopolitiikka vuosina 1914-1938, 1951; N. Meinander, Penningpolitik under etthundrafemtio år, 1962; F:s sedeltryckeri 1885-1985, red. E. Alenius m.fl., 1985; H. Kunnas, Nationens egendom: F. 1811-1986, 1986; A. Aaltonen/E. Aurikko, Keskuspankkipolitiikka Suomessa, 1990; V. Ikonen m.fl., Suomen pankki ja 1930-luvun lama, 1992; A.-P. Pietilä, Presidentin pankki: kertomus Suomen Pankista, 1996, A. Kuusterä, J. Tarkka, Suomen Pankki 200 vuotta, i II band, 2011 resp. 2012) (Kari Nars/red.)
FinlandsBankFinlands Bank. Byggnaden planerades av den tyske arkitekten L. Bohnstedt och färdigställdes enligt ritningar av F.A. Sjöström 1883. I synnerhet under den s.k. första republikens tid var Snellmansstoden i planteringen framför huset ofta föremål för uppvaktningar i politiskt syfte (se bild vid äktfinskhet) Foto: Finlands Bank.


Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 04.05.2012 av Johan Lindberg
Uppdaterat 04.05.2012 av Johan Lindberg